De största av ultratrail-loppen nere i Europa kostar en hel del att delta i. Först anmälningsavgiften, sen resan till och från, boende och allt runt i kring. Kostnaden springer snabbt iväg och oftast kan man rättfärdiga denna kostnad för sig själv då upplevelsen är något utöver det vanliga.
Under veckan beslutade jag mig till sist att hoppa av sommarens stora mål - UTMB / TDS - det satt långt inne men kändes som det enda rätta. Tack vare pandemin så kommer årets lopp genomföras med en hel del anpassningar. Anpassningar som, för mig, drar ner upplevelsen ganska ordentligt.
Framförallt så är det starten som drabbas hårt. Ett startfönster på tre timmar istället för den sedvanliga mass-starten, det dödar verkligen mycket av upplevelsen.
Arrangören känner dessutom samma på något märkligt vis och erbjuder deltagare från icke-EU länder att skjuta upp sitt deltagande till 2022 istället för att få den upplevelsen som alla förväntar sig. Detta är inget som erbjöds till oss inom EU, nog för att vi slipper karantän och dylikt men själva loppupplevelsen blir ju lika påverkad för oss.
Med det så är jag inte längre anmäld till något lopp utanför landet, Cappadocia Ultra Trail ställde jag in för någon vecka sedan och det som finns på agendan just nu är KIA Fjällmaraton. Ett lopp jag inte sprungit på något år nu så det ska bli kul att testa igen. Träningen går dessutom så jäkla galant just nu så jag hoppas på god form när det blir dags för start.
Nu fortsätter vi träna på i bästa vädret på hela året, ju varmare desto bättre och nästa gång vi hörs är det dags för ett nytt pryltest! Senaste veckorna har jag sprungit i Adidas Terrex Speed Pro, jäklar i mig så jag gillar dessa skor!
