Val d'Aran 2021

Bergen står i lågor. Andra natten är här och lager av rött vilar över Pyreneerna. Terrängen kräver att jag håller koll på stigen framför mig men ändå kan jag inte låta bli att lyfta blicken, om och om igen. Knappa 1000 höjdmeter nedanför ligger Vielha och mållinjen. Nära men ändå så långt borta. Benen är ...

Ultralöpare som helst springer stig och obanat. Skriver om charmen med att springa långt och länge, om att försöka förflytta mina egna gränser samt livet på fjället tillsammans med min malamute Scout.

Kontakt: [email protected]

Mål: Att springa längre och snabbare och ha så roligt som möjligt längs vägen.

Motto: Det går aldrig som man tänkt sig men det blir bra ändå!

Bergen står i lågor. Andra natten är här och lager av rött vilar över Pyreneerna. Terrängen kräver att jag håller koll på stigen framför mig men ändå kan jag inte låta bli att lyfta blicken, om och om igen. Knappa 1000 höjdmeter nedanför ligger Vielha och mållinjen. Nära men ändå så långt borta. Benen är tomma men huvudet är klart. Jag försöker att ta in nuet och samtisigt hålla mig på fötterna. 

Efter att ha sagt hejdå till Johnny och våra tre fyrbenta så är det är jag, Roger och Ellen som stiger på flyget till Barcelona tidigt onsdag morgon. Det är första utlandsresan sedan Big’s backyard för nästan två år sedan och många resenärer med mig verkar ha glömt bort hur man gör. Utan några större missöden sitter vi dock i en spansk hyrbil på väg mot Vielha, centrum för loppet samt start och mål. Det finns tre olika distanser och både jag och Ellen ska springa VDA, som med sina 162 km och 10600 hm är det längsta. Ju större bergen blir desto mer ifrågasätter jag huruvida jag verkligen är redo för detta men för varje passerad mil närmar vi oss the point of no return och för varje passerad timme blir jag mer och mer nervös. Det här loppet har, tillsammans med UTMB, varit min virtuella morot under månader av träning men nu vill jag mest bara krypa ur skinnet. Tänker på en podinspelning tillsammans med Johnny där han påpekar att jag gjort flera ok prestationer på egen hand under senaste året och jag skämtsamt undrar om han tror att jag kommer klappa igenom när det blir “allvar”. Skämtsamt men med en allvarlig underton, en fråga högst aktuell i mitt eget huvud. 

Vi har valt ett lite bättre hotell mitt i byn och på torsdag morgon, efter en riktigt bra internationell frukost är det dags att hämta ut nummerlappen. I samma stund som de frågar om jag har skaffat försäkringen kommer jag på att det har jag minsann glömt, men svarar ändå “ja” och hoppas att det ska räcka. Det räcker ytterligare några steg fram i ledet men någon nummerlapp får jag minsann inte utan får snällt ställa mig i kön för alla idioter som inte fixat försäkring. Eftersom jag är ensam idiot så är det ingen kö och jag får hjälp snabbt. “It’s so much to think about” säger jag hjälplöst och funktionären verkar förstå att det inte är så lätt att vara nybörjare. När han inser att jag har startnummer två och är högst rankad av damerna ser han dock ut att undra vad för konstig människa han har att göra med. Men jag får både försäkring och nummerlapp utan att det blir mer än dubbelt så dyrt som om jag skulle ha fixat det innan. 

Torsdag eftermiddag är det presentation av elitlöparna och när jag står på scen och ska svara på frågor så påminns jag om att jag verkligen avskyr att prata inför folk som faktiskt lyssnar på vad jag säger. Benen skakar och Ellen säger snällt efteråt att jag var “gullig”. Efter middag och lite vin för att kunna sova så blir det ändå en sömnlös natt på badrumsgolvet (jag måste sova själv när är nervös) tillsammans med allehanda poddar. Så äntligen fredag. Jag följer 100 kilometern som startat på morgonen och där flertalet svenskar springer. Bland annat Jacob Wollberg från Trail4fun-gänget går bra, samt en Louisa Clevehorn som jag aldrig träffat. Tiden sniglar sig fram. Jag packar och packar om. Samma saker, exakt likadant. Äter, vilar. Gör en spellista. Klär på mig. Ellen har också hunnit bli nervös medan Roger verkar lugn i sin uppgift att supporta mig. Ner till starten. Ryggsäcken gås igenom. På med en gps. In i startfållan. Jag ställer mig i fel startgrupp först men flyttas fram. Önskar japanskan Kaori och spanjorskan Letiticia lycka till. Efter nervösa dagar och en till synes ändlös väntan så är vi iväg. Jag tar det lugnt i början för det är inte nu det gäller. Den första halvan är bara en transport, ett framspel till dess att tävlingen börjar. Och för mig tar det tid att komma in i det, hitta min egen lunk. Efter dryga kilometern när första stigningen börjar går jag ändå upp som första dam. Många herrar verkar dock tycka att det är just denna backe som betyder något. Jag traskar på, försöker ignorera alla andra samtidigt som jag försöker få hörlurarna att sitta kvar i öronen. Spring inte med nya lurar. Det är varmt, svetten rinner samtidigt som jag slarvar med dricka och energi och går lite för hårt, inte mycket men ett halvt snäpp. Efter två timmar justerar jag det. Ingen skada skedd men det skulle vara onödigt att bli trött redan nu. 

Så kommer natten och luften blir svalare. I ett pärlband av dansande pannlampor blir jag äntligen ensam. Med natten lägger sig lugnet och jag lyckas skapa min egen bubbla tillsammans med bergen. Lyckas att hitta nuet istället för allt det som ligger framför. Ett steg i taget. Passerar någon ibland, blir ibland passerad men inte lika ofta. Varenda stjärna syns på himlen i natt och topparna omger mig som grå skuggor. Vi passerar en glaciär. Det är ingenting annat än storslaget. Strax efter 02.30 når jag Bossost, den första servicestationen där support är tillåtet. 55 km, dryga 4000 hm upp och 4300 hm ner är avklarade. Ett ganska mastigt pass men ändå knappt början. Roger byter ut mina gels och flaskor medan jag dricker festis och äter några bitar sushi. Lite bakläxa får jag angående energiintaget men jag vet redan att jag slarvat. Konstigt eller hur? Att man slarvar trots att man vet?! Byter även pannlampa då jag redan är inne på extrabatteriet av min huvudlampa (vad är det med mig och pannlampor?!). Sen ready to go. 

Timmarna passerar i raskare takt än kilometrarna och med ens är det morgon. Uppe på höjderna står serviceteamen i dunjackor men jag njuter av att det fortfarande är svalt och gruvar mig lite för solens återuppståndelse. I ljuset syns det att flera börjar bli trötta och trots att jag inte gör mer än att fortsätta i ungefär samma takt så tar jag mer än jag tappar. Det känns stabilt, förutom att jag får lite domningar i en vad och upp i benet i brant nedför. Det är ett potentiellt problem. Tar några salttabletter, och jag vet inte om det beror på dessa eller på att det börjar gå uppför, men det hjälper. Mycket av loppet går på 2000 meters höjd och upp till 2600 meter och jag fascineras av alla blommor jag ser. Trots att det finns vissa likheter med den högalpina terrängen hemma i Abisko så är det en helt annan flora och andra färger. Och bergen, det är som en tavla. Jag tar mentala bilder och sparar i minnesbanken. Nästa gång jag springer här ska jag ha mer tid att utforska. Ibland träffar jag på någon löpare som jag byter några ord med, men det börjar bli mer utdraget och det passar mig alldeles utmärkt. Men i nedförslöpan strax innan Beret kommer jag ikapp en fransman. Vi slår följe in på stationen där både Roger och fransosens crew väntar. Vi gör om samma procedur som tidigare och Roger berättar att jag leder med dryga timmen eller något liknande. Det är långt kvar, mycket kan hända, men det känns kontrollerat. När jag fyllt på med energi beger jag mig vidare. Inne på tredje och sista etappen. Nedräkning. (Inbilla dig ALDRIG att det är nedräkning!)

Det visar sig att fransmannen har ett namn och hur det nu går till så blir jag och Bertrand ett svensk-franskt team. Oftast rör vi oss i tystnad men ibland växlar vi några ord. Det visar sig bland annat att han sprungit UTMB sex gånger, med en åttonde plats som bäst. “Which one do you like most? This one or UTMB?” undrar jag nyfiket. Med blicken neråt svarar han “I don’t like this, it’s too hard”. “So will you do it again?” frågar jag vidare. Han ser på mig som om jag inte alls förstått “It’s too hard” upprepar han. Själv kan jag inte annat än att hålla med - detta är verkligen riktigt jävla jobbigt. 

Och som sagt: tro aldrig aldrig att det är nedräkning. Se aldrig aldrig slutet innan mållinjen finns i ditt synfält. Efter 10 kilometer nedför väntar loppets 1400 höjdmeter upp till loppets högsta punkt och 15 km ska avverkad innan nästa vätskestation. Det är inte loppets längsta klättring och jag tror inte att det ska bli några konstigheter men att tro är att inte veta och i efterhand är jag faktiskt glad över att jag inte vet hur lång tid 15 kilometer kan ta. Jag trycker en gel och sekunden sprutar den och allting annat jag ätit det senaste dygnet rakt ut utan att jag ens hinner vända mig bort från stigen. Jahapp, då var det på det viset. Tar det lugnt med all form av intag en stund innan jag försöker mig på lite sportdryck. Det vänder sig igen. Det får bli vatten och salt till nästa station. Klockan har passerat mitt på dagen och det har hunnit bli riktigt varmt. Med jämna mellanrum blöter jag kepsen i de närliggande vattendragen för att svalka av mig. Bertrand verkar sliten och jag drar ett tag. Vi kommer sakteliga ikapp en spanjor. Han kämpar för att inte släppa förbi oss och jag tror att det är tappet i totalplacering han försöker undvika - till dess jag inser att det är JAG som är problemet. Jag riktigt ser hur förtvivlad han är men så får han syn på min nummerlapp, gestikulerar att jag ska vända mig emot honom. Så nickar han och säger på knagglig engelska “it’s ok”. Minuten efter är han försvunnen bakom oss. 

Vi kommer högre och högre upp och det blir stenigare. Banan följer inte längre någon stig utan snirklar sig över och mellan klippblock. Jag undrar vilken av topparna vi ska upp på för det känns som att vi rör oss i cirklar. Som om att den som lagt banan här bestämt sig för att göra det så svårt som möjligt. Timmarna, distansen och höjdmetrarna har tagit ut sin rätt på både smidigheten och tålamodet och jag blir förbannad när det flera gånger blir något som mer liknas vid scrambling. Uppför är svårt, nedför än värre. Både jag och Bertrand går och muttrar och jag kan inte låta bli att tycka att detta är ett jävla skämt. Varför ska vi trampa runt utan att komma någonstans. Det går riktigt riktigt långsamt och jag förvånas över att inte hela fältet kommer ikapp bakifrån, samtidigt som jag förstår exakt varför och skänker en tanke till de som möter det grymma ödet att passera det här partiet i mörkret. 

Kanske är det energibrist, kanske känslan av att stå stilla, men här tappar jag både en del fokus på tävlingen samt förmågan att röra mig framåt på ett effektivt sätt. Sackar. Badar i en bäck här och en bäck där, och jag och Bertrand blir mer två kompisar ute på en strapats. Kanske låter det märkligt men för mig är totalplaceringen inte viktig, jag kom för damsegern och inget annat. Den är min uppgift i det här loppet och där har jag fortfarande kontroll. Efter flera timmar når vi dock vätskestationen och jag får i mig lite cola. Startar om mig själv, även om det går mer än en smula hackigt. För det gör ont nu. Ont i ryggen, i låren och framför allt i fötterna. Ignorera. När det är 16 kilometer kvar får jag hjälp av Roger för sista gången, äter återigen sushi och banan. Dricker ännu mer festis. Sista två etapperna. 700 upp, 400 ner, 400 upp, knappa 1000 ner. Brant uppför och jag har svårt att hålla rygg på Bertrand men kommer ikapp nerför. “Have you missed me?”. Han skrattar. Sista uppför känns så mycket längre än 400 hm och jag tackar Bertrand för sällskapet och säger att han ska köra. Han tvekar först men sen växer distansen till hans lampa. Inte snabbt men stadigt. Jag funderar över vad jag borde känna. Stolthet? Glädje? Det gör jag nog, men mest känner jag bara en stillsam ödmjukhet över det jag fått vara med om. Över vyerna, korna, människorna, blommorna, de snabba baden i bäckarna. Jag önskar jag hade ord men jag nöjer mig med att det är storslaget, fantastiskt och fruktansvärt. Vackrare än jag kunnat föreställa mig. Jobbigare än jag kunnat föreställa mig. 

Nedförslöpan är hemsk och det är inte många positiva tankar som rör sig i huvudet. Det tar aldrig slut. Brant brant brant. Aj aj aj. Men efter tusen evigheter når jag asfalten. Springer in i byn. Det står folk ute och jag tror att jag är framme men det är jag inte. Och här tenderar jag för första gången att springa fel. Velar, springer tillbaka, springer tillbaka igen innan jag chansar. Det blev rätt och jag är på upploppet. Med ens springer jag med något som kan liknas löpsteg igen. Med ens är det som de senaste knappa 29,5 timmarna aldrig varit. Ellen springer med mig. Roger står på sidan. Innan jag passerar mållinjen vänder jag mig om och försöker spara ögonblicket. För kanske kommer jag aldrig att vara med om något liknande igen, kanske är det bara början. För vem vet vart vägen tar oss? Just i detta ögonblick kan jag dock inte bry mig mindre, för just i detta nu är jag vinnare av Val d’Aran 2021. 

Det finns alltid saker att analysera, alltid saker att förbättra. För det mesta också saker som går bra. På Val d’Aran lyckades jag göra det jag skulle och det är jag stolt över. Det finns även en lista med saker som var mindre bra men den ska jag bespara er. Så jag avslutar den här race reporten med TACK. Tack Roger, tack Ellen, tack alla andra svenskar på plats som gjort denna resa oförglömlig. Tack Bertrand för de mil jag fick dela med dig. Tack Sten för värdefulla tips och råd. Tack Johnny för att du tog hand om min grytvarg. Tack alla ni helt okända människor som fick mig att känna mig som en krigarprinsessa längs med banan. Tack alla ni som följt mig hemifrån. Tack Asics och Umara för att ni tror på mig. Och tack Pyreneerna för att du tog hand om mig.             

Foto: Sportograf

Prenumerera på Trailrunning Swedens nyhetsbrev

Senaste blogginläggen

  • Pryltest - Adidas Terrex Speed Pro Niclas Bergqvist
    Läs mer
  • Amfibiemannen 2021 - en dag i källaren Linda Doktar
    Läs mer
  • Att börja om från början Tony Hoffstrom
    Läs mer
  • Ultralöparens bön Janne Svärdhagen
    Läs mer
  • Val d'Aran 2021 Anna Carlsson
    Läs mer
  • Felspringspolitik. Och en terapeutisk rapport från Mora Trail Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Äntligen riktig tävling igen! Racerapport Skatås Ryggar 2021 Peter Lindquist
    Läs mer
  • Äntligen måndag, äntligen Trailrunning Sweden-löpgrupp! Gunilla Kidmark
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Vi är sociala

Följ våra kanaler

#trailrunningsweden

Share the passion of trail

Vällisterunt 11k, etapp 2. Fortsatt bra ben uppför och utförsbenen börjar komma igång ...

Salomon 27k gick bra i 23km sen kom stor🔨 frånvaron av längre lopp märktes. Etapp 1 klar, på’t igen imorgon med Vällisterunt 11k #salomon27k

📷: zlatanton
...

På dagens 3h26m runda passerade mina #vrun 1000km!
De har och är fortfarande mina bästa löptofflor någonsin! Men nu efter 100 sprungna mil i dem kan jag nog kosta på mig ett par nya...
.
.

.
.
.
.

.
#fölksömschytter #feelgood #teambds #BDS #bdssverige #aktivaBDSare #olstorp #gråbo #lerum #löpning #running #10månadermot10mil  #gubbarsomlubbar #trailrunning #injinji  #mjölksyra #kondis #happyrunner #trailrunningsweden #stenholm #barfotaskor #fottrappan #barefootrunning  #löparglädje
#vibramfivefingers #fivefinger #vibram
...

Efter 4 1/2 timme i bil med mindre glada barn så var det skönt för kropp och knopp att riva av en vända till nya utegymmet!


Nästa race är redan om en vecka och det känns inte som jag har hunnit med att träna så mycket som jag önskat, varken styrka eller löpning .. semester och familjeäventyr har kommit lite i vägen för uppladdningen, och eftersom det gick så bra senast så har jag ju lite förhoppningar på mig själv att inte komma sist!
Jag får se hur det känns på racedagen, om det finns ngn energi i benen eller inte!😃


torstrophy
jaybirdsport
ocr
ocrstockholmif

#running#trail#inspiration#fitdad#lchf#healthy#löpning#motivation#father#fitnessmotivation#nature#training#träning#exercise#obstacle#beatyourobstacle#faster#stronger#runforfun#happyrunner#fitafter45#swedenrunners#workout#trainhard#activelifestyle#terränglöpning#trailrunningsweden#ocr#badassdad
...

Om två månader är det #skrylleloppet 10 km 🏃‍♀️ och jag har anmält mig så nu är det träning som gäller för att klara nedförsbackar. Så idag sprang jag 10 km I Skrylle och övade på tekniken och till min stora glädje så hittade jag rätt. Problemet är för stark lårrmuskel 💪🦵som får foten 🦶 att åka fram för långt i steget. Jag försökte motverka detta genom lutning bakåt vilket bromsar och engagerar baksida lår och rumpa. Facit det gick strålande ☀️och knät fixade det 💯. Tiden blev 4 min långsammare än utan knäproblem men med mer träning så är jag snart där igen och starkare och med bättre löpteknik. Ha en fin söndag!

#wewill #sommarlöpning #löpningärlivet #löpningföralla #springandetjejer #springsnyggt #springa #löparglädje #instarunner #motivation #jagspringer #jagärenlöpare #löpningärkul #löpare #löprunda #träningsglädje #träningsmotivation #trailrunning #trailrunningsweden #lonesomerunners #älskarlöpning #womenrunners #stressrelief #loverunning #stressmanagement #fitbit #altrakingmt2 altrarunningfans #midnattsloppet #skryllemilen
...

Ett tidigt morgonpass var en perfekt start på lördagen!
#jagspringer #löpning #löpare #runhappy #runner #runners #runnersofinstagram #springa #löparglädje #ilovetorun #runnershigh #runtoinspire #justrun #instarunners #runday #trailrun #trailrunning #trailrunner #trailrunningsweden #ensvenskklassiker #göteborgsvarvet #lidingöloppet #hbgm #jönköpingmarathon
...

Trailsnack

Vårt diskussionsforum på Facebook

 

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

20 hours ago

Halloj!!
Ska till Öland en vecka nu!
Någon som har gpx-filer eller förslag på fin trail löpning som jag inte får missa.
Kommer att utgå från brofästet. Kan givetvis åka till fastlandet också.
Jag älskar teknisk Trail!
Eller om någon vill ha sällskap/Guida mig på en runda. (Jag springer inte snabbt, men gärna långt)
... Se merSe mindre

3 days ago

Hej! Jag är nybörjare på trail running och skulle gärna vilja få tips på lämpliga trailskor. Jag springer mestadels i skog och på stigar och vid enstaka tillfällen platser med sten. Några tips på lämpliga skor? Tack för er hjälp!
Spring lugnt! 🏃‍♀️
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Jag tycker ju VJ Ultra är fantastiska! Bredare tåbox, bra dämpning och fantastiskt grepp även på blöta klippor.

Jag har två par salomon jag salomon, Sense ride 4 och Super cross. Sen kör jag Icebug med ståldubb på vintern

Som du kommer märka kommer du få massa bra tips på skor folk trivs med. Mitt tips är dock att utgå från skor du gillar att springa i vanligtvis. De flesta tillverkare har trailskor så det kan vara bra att börja där istället för att börja labba med nya märken.

Jag rekommenderar starkt VJ IRock 🙌, Inov-8 har också bra trailskor 😊

Altra Olympus 4 🥰😍

Saucony Peregrine 🏃🏼‍♀️

Salming Trail6 alt Icebug

Salomon speedcross 5 de bästa

Jag har också Salomon speedcross 5, och hade den tidigare versionen av samma modell före dem, och har varit mycket nöjd. Men har inte erfarenhet av andra.

Jag hade Salomon speed cross tidigare. De är lite overkill för vanlig stig och trail. Också aningen klumpiga/tunga. Salomon slab speed gillar jag men de har längre drop (4mm) de är snabba men kanske för smala för de flesta. Salomon Ultra pro funkar rätt ok men för styva om underlaget blir för hårt. Salomon Sense är bra till lite allt i allo. Är underlaget torrt och inte så tekniskt så funkar många vanliga mängdträningsskor men så fort det blir blött så är det mer intressant att kolla på hur kuperat och vilken av underlag det är.

Vill du känna varje rot/sten och ha 100 % löpkänsla 🏃‍♂️, inov-8 ( X-TALON 212 eller MUDCLAW 300) hala förhållanden , regn/snö 🥶 välj icebug spirit8 (ståldubb)

Salomon har fina trailskor Jag sprang tidigare i icebug men deras nya modeller är kass. Det är väldigt individuellt vad man tycker om. Men du skall ha riktiga trailskor om du springer trail. Med vanliga löparskor är risken stor att man vrickar fötterna och slinter

Jag tycker också altra olympus 4 är helt fantastiska. Maxdämpade för oss som väger lite mer. Den enda skon där tår får sträcka ut sig på riktigt. Extra bra för den med breda fötter

Salming Trail 6 är faktiskt den skönaste trailsko jag har haft. Har sprungit med många olika trailskor men få som har den comforten och grepp!

Här hittar du en guide med drygt 30 olika modeller. trailrunningsweden.se/utrustning/trailskor/

Testat Salming, Salomon o Nike men fastnat helt för Hooka, tips gör inte som jag köp dig fram utan åk och testa där dom dels kollar din fot och när du springer.... så hittade jag mina Hooka

Du måste testa en sko som passar för just din löpning, dina fötter osv. Det finns hur många som helst men bara ett fåtal som passar dej. Jag har också frågat om bra skor här, jag har köpt på andras rekommendationer och blivit grymt besviken! Mitt råd är att prova dej fram alltså. Lycka till!

Altra Lone Peak

Jag sprang flera år med vanliga lagom dämpade asfaltsskor även i skogen. Och det funkar oftast väldigt bra men köp ett par som passar dina fötter med bra sulor som greppar i blött (=sulor som ser ut som grova MTB däck) och ett bra för hala klippor (tex VJ eller icebug).

View more comments

3 days ago

Startplats säljes till Kullamannen Joker 100km, fredag den 27/8/21. Känns trist att inte kunna genomföra loppet själv, men hoppas att det finns någon annan krigare där ute som är sugen!

Jag har betalat 1190kr och så tillkommer det en omregistreringsavgift på 120kr. Men släpper den för 1000kr.

Först till kvarn!
... Se merSe mindre

1 month ago

Hur tänker ni kring detta med att ha med sig mat och vatten ut i spåret?
Har ni alltid med er, eller har ni någon gräns på hur passet ska vara innan ni tar med er det ena eller andra?
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Har för det mesta inget med, men nu när det är så varmt så har jag med mig dryck. Om pass beräknas bli bortåt två timmar eller mer så har jag med mig både något ätbart och dryck.

Planerar lika som Annika men för nya sträckor kollar jag alltid kartan för att se hur kuperad sträckan är.

Har alltid vatten med mig, i min väst ligger alltid några nötcreme + druvsocker.

Gillar att ha vatten. Har ändå alltid väst för nycklar, telefon, extra tröja etc. Brukar däremot anpassa mängden vatten utifrån väder och sträcka. Springer aldrig så långt (Max 15-20km) så jag behöver ingen mat på vägen. Är sugen på att testa hur kroppen skulle reagera på ”mat” så kommer nog prova inom kort ☺️

Beror på temperatur, längd och typ av löpning. En mils mysrunda i 15 graders värme klarar man sig bra utan vatten. Två timmar kuperat i 27 grader klarar jag mig absolut inte utan en massa vätska.

Jag har order att ha sportdryck med på alla pass över 45 min. Jag har behov av kalorierna, men det ska vara sportdryck med elektrolyter. På varma dagar, typ +18°C eller varmare har jag "order" från idrottsnutritionist att alltid ha med mig sportdryck. Nästan alltid med en kapsel BCAA i sportdrycken. Alltid proteindryck efteråt, återigen pga att jag annars får brist så är det proteindryck med kolhydrater också. På långa pass tar jag gärna salttabletter också.

Jag har alltid med mig vatten.och salttabletter samt druvsocker, även om jag bara ska ta en kortis på ett par kilometer. Jag är ständigt törstig och blir torr i munnen. De flesta jag möter då jag joggar har ingen vätskeväst med. Jag måste ha vatten. Ev pga astma, jag vet inte. På planerade längre turer, över milen har jag umaras sprortdrycker med, för kolhydrater och salter. Hamnar ofta på ställen jag inte riktigt planerat för innan då jag improviserar färdvägen medan jag springer. Kan ibland bli längre sträckor och jobbigare terräng än jag tänkt innan jag far ut. Har hänt att vattnet tagit slut mitt ute i skogen med okänd sträcka hem, hamnar man så är vatten, kolhydrater & salt bra att ha så man tänker klarare Har klarat mig hem hittills, men turen blir ju roligare om man inte får slut på energi mitt i ingenstans. Men som jag skrev från början, jag behöver dricka även vid ett pass på bara ett par kilometer, man är olika, känner inte till någon annan som tar med sig och dricker upp 5 dl vatten på ett par kilometers joggingtur. Eftersom jag inte tror det handlar om vätskebrist har jag kommit på att spara vatten genom att ha med tuggummi samt plocka och tugga på saker som finns i naturen, ex granskott på våren, björklöv, ängsgräs och harsyra.

1 week ago

Hej! Any tips for websites where you can buy Topo shoes here in Sweden?
Tack!
... Se merSe mindre

1 week ago

Tips på bra löparslingor i Lindvallen? ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Fjället såklart!🔝

Massor! Allt beror på hur långt och brant du vill ha det.

Fjällmarabanorna 10k, 21k o 42k är fint uppmärkta 👍

Ett tips är att använda heatmaps på strava, där kan du enkelt rita egna kartor utifrån där andra sprungit ofta, inte bara i Lindvallen men överallt, och du ser längd och höjdmeter i takt med att du ritar 👍🏻 (kräver premium, men ca 500 per år). Det i kombination med WorkOutDoors app på Apple Watch ger dig också rutten utmärkt på en karta på armen med varning när du lämnar rutten. Gör att du kan springa på nya ställen utan risk att hamna fel varje gång. Magiskt bra

2 weeks ago

Skor 👟 fråga till er alla ni kunniga. Jag har varit i flera butiker och blir inte klok på vad jag skall ha. Utbudet i Mora räcker inte till och kanske ni kan hjälpa mig. Jag älskar lättvikt skor och snabba temposkor. MEN eftersom jag springer mest skog så går de sönder och alla andra jag testar upplevs klumpiga och inte alls den känslan jag är ute efter. Finns de någon trail skor som ni kan rekommendera om ni är som mig? Skall tillägga att jag springer mest Stig och inte offroad. 😄 ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Jag springer trail i Saucony Peregrine, funkar fint och är lätta 😊

Inov-8 x-talon 200

Säger också Inov-8 👍😁.

Snabba trailskor: Adidas Terrex Speed Ultra. Fin kombo av lätt och snabbt men med skydd för trail. 🧨🔥

New balance summit. Prisvärda och sköna enligt mig

Inov8 x-talon 215. Grym känsla, håller för allt!

Jag gillar Salomon sense ride. Supersköna🥰

Inov-8 MUDCLAW 300 är mina fotkompisar. 🏃‍♂️

Bästa skorna jag haft någonsin för kortare turer (under 12km) och för kortare tävlingar är VJ XTRM. 260g ca på mina 42,5or och ett grepp som är så sjukt överlägset allt annat jag provat. Tyvärr, efter att jag fått uppleva det greppet, så är det många andra märken och skor som plötsligt känns kassa, särskilt på blöta stenar, spångar mm. Salomon, Salming, Altra, Inov8, rubbet har fått lägre betyg av mig nu sedan jag kört ett par VJ-skor. Nu börjar mina sjunga på sista versen, så jag ska beställa ett nytt par och det är första gången någonsin jag köper exakt samma sko en gång till.... mvh #greppfrälst

Altra mt king 2, sitter som en smäck 👍

Saucony Mad River 🙌

Hoka one one speedgoat alla dagar i veckan

Altra superior är riktigt fina om man gillar bred tåbox och nolldrop. Känns som att springa i en mockasin.

Följer:)

Altra Superior 👌

Salomon Greyhound?

Kika in Merell om du gillar lättare skor, själv kör jag primärt Altra (0 drop å bred tåbox) eller JoeNimble för minimalistskor

Altra

Arc'teryx Norvan SL

The Running Company Älvdalen har Hoka skor och många olika trail skor i Hoka modellen 🙂 jag själv gillar speedgoat men de har andra ”snabba” trail skor. Även löpband där du kan prova skorna

La Sportiva Helios 3 är lätta, tunna och hållbara, liksom La Sportiva Lycan2 (något mer stabila och dämpade). Gillar du nolldrop rekommenderar jag Altra Lone Peak 5 för dig. Alla dessa har tunnare sula än Speedgoat 4 (som jag gillar mkt).

Merrell Trail Glove! 👍

Lasportivas jackal är mitt förstahands val till stigar, sköna och tåliga, bra dämpning, känns ok även om de blir våta. Använder även Lasportivas bushido, de är lite smalare passform än jackal lätta, snabba & drar inte åt sig vatten kännbart, precis som jackal. De går inte sönder lätt, dem använder jag mest vid stig/offroad. Använder dock andra innersulor än de som satt i skorna.

Jag har 2 lätta skor: salomon s-lab sense som är superlätta och sitter som en smäck på foten. Sen har jag salming elements som är supersköna OCH lätta. Så jag kan rekommendera båda väldigt mycket!

Jag har köpt mitt andra par speedgoat och springer med dom på allt underlag. Har haft två asfaltskor från Hoka och ett par trail från Hoka goretex iinnan jag valde speedgoat. Så kör numera bara hoka. Finns inga bättre och den marginella viktskillnaden känns inte om du inte är väldigt kräsen. Jag behöver dämpningen på alla underlag så jag kan bara varmt rekommendera dom 🤩

View more comments

2 weeks ago

Har haft mina hoka- skor på mig när jag tog 50 km (10 grader ute) utan problem. I går var skorna på mellan Evertsberg- Mora där jag kände att allt inte stod rätt till vid Hökberg. Väl efter avklarade 44 km och vid portalen i Mora förstod jag att jag nog måste hitta andra skor. Det var 90% grus sträckan. Mellan sälen och Evertsberg hade jag altra- skor. Tror att det är bra att byta till skor med dämpning när det är hårt underlag km efter km. Vad gör jag åt blåsorna under, i fotsulorna och vad finns det för tipps man kan få för att inte få blåsor? ... Se merSe mindre

Har haft mina hoka- skor på mig när jag tog 50 km (10 grader ute) utan problem. I går var skorna på mellan Evertsberg- Mora där jag kände att allt inte stod rätt till vid Hökberg. Väl efter avklarade 44 km och vid portalen i Mora förstod jag att jag nog måste hitta andra skor. Det var 90% grus sträckan. Mellan sälen och Evertsberg hade jag altra- skor. Tror att det är bra att byta till skor med dämpning när det är hårt underlag km efter km. Vad gör jag åt blåsorna under, i fotsulorna och vad finns det för tipps man kan få för att inte få blåsor?

Kommentarer på Facebook

Otroligt att du klarat dej så bra annars 👍😊 Tror att värmen hjälper till. Fötterna sväller mer i värme. Då blir det trångare i skona. Tycker du verkar ha bra skor om du klarat dej så bra tidigare.

Ser ut som tryckblåsor efter många steg mer än skavsårsblåsor. Har också fått det ibland på längre lopp. Vet inte om man kan göra så mycket 🤷‍♂️ Gel kuddar i skorna kanske ? Mot "vanliga" skavsår och blåsor säger många att dubbla strumpor funkar

Om du gillar Altra så är Olympus 4 riktigt bra alternativ till Speed goat. Fungerar bra både på asfalt och stig

Mmmm förklara varför man får tryckblåsor, då kanske man oxå hittar en lösning 😝

Har du fått blåsorna av smågrus i skorna eller är skorna trånga där fram ? :)

Nej, ingetdera....kan vicka på tårna fram och Ch snörar på dem bra vid vristen. Har funkat bra för det mesta men har ett par andra skor ( icebug) som jag fått liknande om jag springer mer än 20 km.

Mina fötter uppvisar rejäla sprickor precis efter långa turer där nu blåsorna dykt upp....kan det ha ett samband?

Finns skavsårs plåster som man kan ha just under tramdynan, fick samma problem då jag sprang långt . Tror de kom från friktion mellan strumpa och skor

This has happened to me with shoes that were slightly too big and my foot slid around in the shoe too much

Strumpa...viktigt..

Tips!https://open.spotify.com/episode/3NtNQs8tkbHMU0pMW0I5LW?si=uhd-Z6EKQrqyZwsioFodoA&utm_source=copy-link&dl_branch=1

View more comments

Hämta fler

Poddar

Här samlar vi alla för Trailrunningpodden och Idre Fjällmaratonpodden. Trevlig lyssning!

 

Strava

Gå med i Trailrunning Swedens klubb på Strava och peppa ihop!

 

En av Sveriges mest meriterade löpare, @idanilssi är tillbaka efter långdragna skadebekymmer. https://trailrunningsweden.se/2021/07/19/ida-nilsson-jag-orkar-vara-trott-lange/

Löpargruppen i Göteborg-Härryda - vilken dundersuccé. Fullbokad inför hösten med 50 löpare på nån timme. https://trailrunningsweden.se/lopargrupper/goteborg-harryda/

Fem tjejer tycker till om nya MOAB FLIGHT från Merrell. https://trailrunningsweden.se/2021/06/10/moab-flight/

Intervju med Sebastian Ljungdahl. https://trailrunningsweden.se/2021/06/04/fran-oldrickare-till-skyrunner/

Jämn kamp mellan Fredrik Bakkman och Sebastian Ljungdahl i @skatasryggar . Karin Nilsson vann damklassen.

Efter positiva besked kring höstens motionslopp har det lagts till många spännande lopp i Trailkalendern. https://trailrunningsweden.se/trailkalendern

Nyhetsbrev

Prenumerera på våra nyhetsbrev och få tillgång till specialerbjudanden.

 

Meny

X
X