Premiärupplagan präglades mest av ett ständigt hostande och allmän misär, fast vädret var fantastiskt! 2019 satt jag i bilen på väg upp, i knät fanns alvedon och strepsil, förnuftet vann vid Solna och bilen vändes hem. Så det var dags för revansch!
Väderprognoserna såg sådär ut, rätt behagliga temperaturer men med en hel del regn. Vid start var det iaf uppehåll. Klockan 08:00 släpptes vi lösa för en kul dag på fjället!
Dagen präglades mest av sugande myrmarker, hala stenar som gjorde nedförslöporna minst sagt intressanta och total avsaknad av fjällvyer.
Nya banläggningen kändes som en uppgradering, trots att det förekom en och annan svordom i ledet uppför de två sista stigningarna.
Överlag fungerade allt enligt plan, siktade på målgång runt 14:00, 6h tävlingstid men missade med 12min. Det kändes som godkänt, träningen har gått sådär sedan Dolomiti Extreme Trail så kan inte klaga.
Nått ska jag dock klaga på. Sportdrycken. Herregud så äcklig Enervits sportdryck är. Tänkte att den kanske skulle vara godare här än hemma men nä. Usch!
"Sikten" på väg ner från banans högsta punkt.
På fötterna: Altra Timp 4.0
På ryggen: Inov-8 Race Ultra Pro 2-1 (Mest för att min Salomon Adv Skin 12 gått sönder och reklamation pågår)
Fick med mig en co-driver för hemvägen och troligen återvänder vi tillsammans om ett år. Idre Fjällmaraton känns mer utmanade än övriga fjäll-lopp.
Veckan efter loppet har träningen flytit på ungefär som vanligt men med lite mindre distans. Planen är egentligen att springa Kullamannen 100 miles i november men det lutar mot en tidig DNS där tyvärr.
