Är det den snöfria, varma vintern som fått mig att testa vinterbad? Kanske för att skapa någon slags variation i vinterupplevelserna där nästan alla löpturer de senaste fem månaderna är härligt blöta, gröna och leriga. Mossan i skogen är mättad med regnvatten så fötterna är våta efter varje skogstur oavsett om det regnar eller inte. Varför inte blöta ner resten av kroppen också?
Jag har en granne som alltid vinterbadar. Jag beundrar henne för hennes mod och beslutsamhet. När hon varje vinter iklädd morgonrock har klivit genom snön ner mot bryggan vid sjön brukar jag rysa och tänka att det där, DET kommer jag aldrig att göra.
Men en dag i december tog jag mod till mig. Vi var vid kusten och sprang på klipporna. Jag packade med mig torra underkläder och handduk och när löpturen var slut gick jag längst ut på klipporna och började ta av mig. Jag la handduken nära vattnet och de torra kläderna i lä bakom en klippa men behöll strumpor och varm mössa på. Alltså, det kändes inte riktigt klokt att ta av sig kläderna en småblåsig vinterdag vid havet, jag frös och huttrade. Men det gäller att inte tveka så jag började genast kliva i bland tång och stenar. Det luriga att gå i så och inte vid en brygga är att jag inte riktigt ser hur botten är, så antingen känner man efter noga med fötterna eller så kastar man sig i för att simma så fort det är tillräckligt djupt. Eftersom fötterna domnade rätt snabbt av kylan simmade jag ut en liten bit och försökte andas lugnt. Den omedelbara instinkten är att andas jättesnabbt, kroppen hamnar i någon slags chock, men eftersom jag vet att det inte är en farlig situation kan jag bestämma mig för att andas lugnt och räkna till tio. Fötter och händer frös men resten av kroppen kändes varm, värmen spreds och när jag klev upp ur havet rusade värmen runt i kroppen och jag var plötsligt jublande glad och uppiggad. Fast jag innan badet hade huttrat och frusit när jag tog av mig kunde jag nu stå bar och njuta av vågor, rosagrå himmel och känslan av att ha gjort något jag aldrig trodde att jag skulle fixa. Härligt!
Efter det badet var det som att rädslan för det kalla vattnet försvann och jag har badat en gång i veckan. Härligast är det ju i havet, men sjön hemma går också bra. När vädret är grått väntar jag med badet tills kvällen och tar med mig en lykta ner till bryggan. Duggregnet blir på något sätt mysigare i mörker än i dagsljus.
Kanske vill du också prova vinterbad nästa gång du får möjlighet? Några saker att tänka på:
- Välj helst en plats i lä så är det lättare att klä av sig och det känns härligare efter badet. Behåll gärna strumpor eller någon slags badsko på så att du inte skär dig under fötterna. Mössa är också skönt.
- Förbered kläderna som du ska ta på dig efteråt så att du snabbt blir torr och varm igen.
- Tveka inte! Har du väl börjat kliva i är det lika bra att fortsätta, fötterna fryser men resten av kroppen kommer att bli varm.
- Andas lugnt och kontrollerat i vattnet. Stanna inte i längre än 4 minuter.
- Njut av hur pigg och härlig du känner dig efter badet! Ta på dig torrt och varmt.
Vill du läsa mer om vinterbad och dess effekter på hälsa och välmående? Jag hittade en intressant artikel om boken "Kalla bad" av Linda Ahlgren och Linda Vagnelind. Jag har inte läst den ännu men det låter som en väldigt inspirerande bok. Ett utdrag ur artikeln:
"Vattnet är tusen nålar som tränger in i min hud och samtidigt kramar om. Det kalla tar andan ur mig. Kroppen vill omedelbart fly, så är den konstruerad. Men också – medan adrenalinet rusar genom ådrorna händer det hundratals andra processer i kroppens skrymslen och vrår. Små processer, som kan ge stora effekter. Just i detta nu stiger blodtrycket, blodkärlen drar ihop sig, huden stramas till. Allt annat försvinner, kvar finns bara min kropp – och det kalla vintervattnet. Total närvaro. Kroppen stänger ner allt som inte behövs i stunden för att kunna hantera kylan. Allt annat får vänta. På ett kort ögonblick är jag pigg, klartänkt och full av energi."
När jag badade förra veckan vid kusten sken solen från blå himmel precis som en sommardag. Det var bara solens höjd över horisonten som avslöjade hur tidigt på året det ändå var. Då hade jag inga extra strumpor med mig och badade barfota, inte så bra för jag kände inte att jag skar mig på havstulpanerna när jag klev upp på stenarna efteråt. Men känslan av att stå med handduken virad om mig i solsken och lyssna till stilla vågskvalp en dag i mitten av januari är fantastisk, så energigivande och stärkande. Prova!
