Felspringspolitik. Och en terapeutisk rapport från Mora Trail

17 juli, 2021 | ,

Om äventyr, nomadliv, löpning, skidåkning i Sverige, Europa och Världen. Andreas bloggar även flitigt om teorin att springa tillräckligt långsamt för att kunna vinna.

Kontakt: [email protected]

Mål: Att vara redo för vad som helst, när som helst, med vem som helst

Motto: Life is about collecting true stories your grandchildren will never believe

Jag träffade Bokis idag. Bokis brukar kalla mig ödmjuk, inspirerande och en riktig förebild. Bokis är snäll. Och trots att Bokis till och med körde bokbuss i sitt förra jobb är han en flitig läsare av mina inlägg. Med så många hyllmeter i bagaget kan jag inte ta det som annat än en komplimang. Förra helgen blev jag kallat allt annat än en förebild. Jag vet att jag överreagerade på den totala förnedring som uppstod under Mora Trail, vilket i sin tur ledde till ännu större förnedring. Framåt slutet av detta inlägg ska jag redogöra för det. Detta är till Bokis, som inte har något alls med Mora Trail att göra, men som har saknat mina inlägg. Och även lite till William Englund – ögonvittnet som slog mig i resultatlistan men ändå såg mig som den verkliga vinnaren av Mora Trail och dessutom berättade det för mig. Tack. Hoppas din handled återhämtar sig snabbt!

Felspring kan aldrig bli annat än förnedring

I stort handlar detta inlägget inte alls om mig. Och kanske än mindre om Mora Trail. Loppet var proffsigt arrangerat och välskyltat – det vill jag vara mycket tydlig med. Jag har ju skrivit inlägg tidigare om vikten av tydlig banmarkering och arrangörens ansvar att se till att INGEN ska riskera att springa fel under en löptävling. NÅGONSIN. Det är alltid nån tjomme som tycker att ”det ingår i sporten att springa rätt”. Men… Nja… Jo det klart det gör. Men det ska vara oundvikligt att springa rätt. I den mån det är möjligt. Felspring är nämligen inget annat än total förnedring. Förnedring för den som tjänar på det, förnedring för den som förlorar på det, förnedring för den som ”tjallar”, förnedring för arrangören. I sällsynta fall, som i Mora förra helgen, till och med förnedring för den stackars publik som blev utskällda för att oavsiktligt och ovetande råkat leda in de första löparna på fel väg. Det kommer vi till senare.

En ny dimension

I de tidigare snarlika inläggen har jag behandlat standardscenariot – någon (ofta någon av segerkandidaterna) råkar missa en markering och springer åt fel håll en stund. I bästa fall upptäcks det fort och löparen kan vända och hitta tillbaka till banan igen. I flera lopp har jag fått en bättre placering för att andra råkat göra så, men det har även hänt att jag förlorat en seger eller en pallplats för att jag själv råkat göra så. Båda är lika förnedrande. Att vinna när någon annan egentligen sprungit bättre är kanske rentav tråkigare än att INTE vinna när man själv är den som tydligt sprungit bäst av alla.

Nåväl. En ny dimension var underrubriken. Mina felspringsdiskussioner har handlat om att springa fel och förlora på det. Efter Mora insåg jag att det ju finns ett annat scenario – nämligen att av misstag råka springa en genväg. Det kanske är höjden av förnedring för alla parter. Särskilt efteråt när det ska utredas vad som egentligen hände. Denna gång blev det extra förnedrande då den som råkade gena dessutom tog sig från placering ~4 till 1 och lyckades ta ett spurtpris ”tack vare” genvägen. Helt ovetande om sitt misstag.

”Rättsprocessen”

Förnedrande för alla parter, skrev jag ovan. Den som vunnit på genvägen får känna sig som en fuskare, och om allt går rätt till bli diskad. Gå från förnekelse till insikt och vidare till att inte ens få vara kvar i resultatlistan. De som förlorat på genvägen samt övriga ögonvittnen får känna sig som någon slags Mini-Trump för att det helt enkelt inte finns något annat sätt att skipa rättvisa än att ”skvallra” för tävlingsledningen om vad som hänt. Eller så väljer man att hålla käft och låta resultatlistan förbli… Orättvis.

Så hur kan vi undvika denna förnedring? Jag tänker lite som med brandskydd.

  • Först ska vi minimera risken för att skadan uppstår. Allra effektivaste sättet är förstås att alltid lägga banan längs den snabbaste vägen från A till B, så att det helt enkelt inte GÅR att gena. Men hur kul skulle banorna bli om vi gjorde så? Annars får vi spärra av potentiella genvägar (gäller förstås även omvägar…) men då skulle ju vissa tävlingsområden snart bara bestå av plastband och skyltar. Eller ställa ut funktionärer i varenda lömsk korsning…
  • Sedan gäller det att skadan upptäcks snabbt. Så att den löpare som ändå råkar springa fel har möjlighet att rätta till sitt misstag innan det är för sent. Jag vet faktiskt inte hur detta skulle gå till.
  • Till sist vill vi ju alla, oftast även löparen själv, att den som inte sprungit hela banan ska strykas ur resultatlistan. Här kommer det tråkiga. För att det ska uppdagas måste löparen antingen upptäcka det själv och anmäla till tävlingsledningen, eller så måste någon ”skvallra”, eller så måste alla visa sina GPS-rutter efter målgång. Och är det något jag VERKLIGEN vill ta avstånd från så är det att göra GPS-enheten obligatorisk. Nog för att de flesta har en sådan idag, men löpning är fortfarande den enda sport som INTE avgörs av materiella ting. Du ska kunna springa ett lopp barfota och naken om du vill. Tycker jag. Även om det kanske blir lite svårt att fästa säkerhetsnålarna till nummerlappen direkt i huden.

”Det hör till”, ”Det är en del av sporten” kommer många att säga även den här gången. Men jag håller inte med. Nej, vi kommer aldrig att helt kunna undvika att någon springer fel i något lopp här och där. Men vi MÅSTE jobba för en nolltolerans mot denna totala förnedring. På små obetydliga lopp som det i Mora, likväl som på mästerskap och stora internationella tävlingar. Att hitta rätt i naturen, det heter Orientering. En sport som jag älskar och som lagt grunden till att jag idag är helt okej på både riktig löpning och slätlöpning. Men orientering är en annan sport. Och hoppar du över en kontroll i orientering så behöver aldrig någon skvallra, det sköts helt digitalt.

Så vad hände egentligen i Mora? 90% Terapi, 10% Politik

Till slut – det som ni andra kallar Race Report. Jag hade inga större förväntningar på Mora Trail mer än att fullfölja. Samt att få springa på riktigt roliga, snabba stigar. Det som var hemmaplan för snart 15 år sedan. Inför start ropades två favoriter upp. Jag var inte någon av dem, men däremot visste jag att den ena varit bara någon minut före mig en vecka tidigare. I ett lopp där jag hade ruskigt kass dagsform (och för övrigt tjänade många placeringar på andras felspring…)

Perfekt för mig – jag vet att jag kan utmana bland topplaceringar OM jag bortser från de andra killarna och fullständigt kör mitt eget race. Just den dagen stämde allt (jag var till och med i oväntat bra form trots bristfällig uppladdning). Jag fokuserade på att hålla ett tempo och en puls som jag vet att jag tål, lugn och djup andning, lätta steg. Några kilometer in i loppet hade vi blivit 5 i en tätklunga. Någon drog ifrån lite uppför, vi andra tog in utför, men det handlade aldrig om mer än 5 meters spridning. Stackars Wille ramlade och slog sig rätt illa (men försäkrade oss om att han var OK). Vi var 4, vi blev 3. Till slut var det bara jag och en av ”favoriterna” kvar. Jag fortsatte hålla mig till mitt eget och lät honom dra ifrån ibland, men plötsligt slog han av på takten och jag låg först. Lite tidigare än jag hade kunnat föreställa mig, men jag lyckades behålla skärpan och fortsätta springa lugnt och kontrollerat medan jag märkte att det blev mer och mer ensamt bakåt.

Plötsligt kom jag ikapp en kille som vi redan sprungit ifrån tidigare. Jag fattade inte riktigt vad som hänt – hade han sprungit fel eller hade jag sprungit fel? Vi bytte några korta ord om det men jag behöll fokus på mitt eget genomförande och konstaterade att ”ja ja, jag sprang ju ändå om rätt lätt”. Plötsligt kom han älgande förbi mig i slutet av en lång, rak passage genom en myr. Jag blev lite förvånad men tänkte att ”har han SÅN kapacitet så lär jag ändå inte ha en chans” och lät honom älga på. Några hundra meter senare kom vi till en skylt ”Spurtpris”, och han slog av på takten så fort den skylten var passerad. Så här i efterhand var det nog där jag började tappa mitt mentala övertag. Spurtpriser har jag aldrig varken försökt vinna eller ens lyckats vinna oavsiktligt. Men något började gnaga där. Fokuset skiftade en liten aning från att bara springa i min egen takt till att börja tänka på placeringar och slutresultat, tourställning och orättvisa spurtpriser.

Jag känner ju till Eldris…

Banan gick från Mora Till Eldris på ena sidan Hemulån och tillbaka på andra sidan. Jag hade sneglat på kartan och sett att vi inte skulle riktigt ända fram till Vasaloppskontrollen i Eldris, så jag sprang och väntade in en högersväng. I Eldris har jag varit MÅNGA gånger, sommar som vinter. Plötsligt var vi (jag och Spurtprisjägaren, som fortfarande var några meter bakom) framme vid kontrollen, och banmarkeringarna var som bortblåsta. Fan också. Jag ledde ju. Troligtvis inte med mycket mer än någon minut. Men jag var verkligen först i loppet alldeles nyss, och den lättaste delen av banan återstod. Vi tvekade. Den andra killen tyckte vi skulle fortsätta mot Hökberg, men jag var helt säker på att vi inte skulle passera den välbekanta Vasaloppskontrollen och övertygade honom om att vända.

Vi kom tillbaka till den plats där vi skulle ha svängt höger och jag gjorde dagens största misstag. Frågade ”hur många har sprungit förbi?”, fick till svar ”Tre”. Fan. Sämsta möjliga siffra. Missen kostade ”bara” 510 meter – eller 2 minuter och 13 sekunder. Publiken (som jag trodde var funktionärer) hade sett oss springa fel men inte sagt något. De fick en oförtjänt utskällning och jag ropade fula nedlåtande ord till dem när jag gav mig av för att försöka ta igen misstaget. Med andra ord hade jag tappat allt. Från att ha haft min egen prestation i fokus övergick jag nu till att försöka få koll på de löpare som låg före, och dessutom förnedrade jag helt oskyldiga människor.

Hundraprocentigt genomförande – Noll procent utdelning

En av dem sprang jag om rätt snart. Trea nu. Och jag såg de andra två ibland, kanske 200-250 meter framför. Kunde konstatera att jag fortfarande springer snabbast men att det troligtvis inte kommer räcka. Jag har haft den där dagen som i bästa fall kommer en eller två gånger per år, när allting stämmer. Bra dagsform, rätt mindset, rätt starthastighet. Roligaste banan på länge. Dessutom med tillräckligt svagt motstånd för att kunna vinna. Och fått exakt INGEN utdelning för det.

Mycket riktigt – i mål som trea. I ett lopp där – om alla sprungit rätt – jag hade:

  • Vunnit livets första spurtpris
  • Vunnit tävlingen och mitt livs första deltävling i TRS Trailtour
  • Tagit över totalledningen i ovan nämnda Tour.

Jag kan förstås inte hymla med att jag är besviken. Men jag vill fortfarande hävda att det här inlägget inte handlar om mig. Det handlar om att vi måste sträva efter nolltolerans mot felspringning. För alla parter. I Mora var det förmodligen allra värst för de två stackare som omedvetet (hoppas jag!) sprang för kort och därför blev diskvalificerade. Min omväg förlorade jag mycket på. Men jag fick åtminstone behålla ett dåligt resultat. De två som genade blev av med allt. Och det är förstås HELT rätt. Men det ska inte kunna hända. Aldrig.

I anslutning till målet fick jag även syn på gänget som jag skällt ut i Eldris. En väldig lättnad att reda ut att de var publik – inte funktionärer. Samt att få be om ursäkt för mitt skrikande och skällande. Även om jag såklart förstår att en ursäkt inte gör det ogjort.

Eller så var jag inte där för loppet…

Noll procent utdelning är kanske inte helt sant ändå. Det finns en man i Mora som gjort väldigt stor skillnad i mitt liv, och som kanske varit den enskilt största yttre faktorn i min prestationsutveckling. Av en slump råkade jag se hans dotters namn i startlistan, och jag tyckte mig även se hans bil i Eldris precis när jag sprungit fel. Så jag hade nog redan anat att vi skulle springa på varandra. Efter mål, när jag gått och tjurat en stund, så stod han plötsligt där. Mannen, myten, legenden – Christian Minatti. Citatmaskin, ärlighetsproffs, livscoach. Hatad av vissa, älskad av många.

Sist vi träffades, 2013, var jag på botten av en djup depression. Jag har längtat efter att få träffa honom igen för att han ska få se mig på en bättre plats, samtidigt som jag haft lite respekt inför det. När vi nu till slut träffades hann vi inte prata så värst länge, men det behövdes inte längre. Jag blev påmind om hans goda sidor, han kom snabbt in på att fråga mig om hur han skulle gjuta bänkar till ett av sina livsprojekt – scenen i Minattiland. Ordningen var återställd. På vissa plan var vi tillbaka där vi började 2007, på andra kunde vi konstatera att vi båda blivit nästan 15 år äldre. På gott och ont.

Och så självklart – ett nytt citat till samlingen:
”Du vann ju iallafall två knivar, så du kan åka hem och vässa formen!”

Så nej, jag åkte nog inte till Mora bara för den där bortkastade prestationen. Trots allt.

Prenumerera på Trailrunning Swedens nyhetsbrev

Senaste blogginläggen

  • ÖtillÖ World Championship 2021 - del 2 Linda Doktar
    Läs mer
  • Pryltest - Adidas Terrex Speed Pro SG Niclas Bergqvist
    Läs mer
  • Racerapport: Järvens bana Salming Idre Fjällmaraton! Peter Lindquist
    Läs mer
  • En skada kommer alltid i fel tid men låt inte det hindra äventyret Janne Svärdhagen
    Läs mer
  • Att börja om från början Tony Hoffstrom
    Läs mer
  • Val d'Aran 2021 Anna Carlsson
    Läs mer
  • Felspringspolitik. Och en terapeutisk rapport från Mora Trail Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Äntligen måndag, äntligen Trailrunning Sweden-löpgrupp! Gunilla Kidmark
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Vi är sociala

Följ våra kanaler

#trailrunningsweden

Share the passion of trail

Runstreak day 3️⃣0️⃣0️⃣
Since the 1:st of December -20 I have been running at least 3 km every day. I did a summary today and my total is 3 164 km which gives me an average of 10.55 km per day.
It started as a “December -20 challenge thing” to run every day for 31 days with my running buddy tommyswing, then 100 days became the goal and now I think the goal is to reach 365 days. But then I guess the same December challenge starts again … so will see where it all lands. So far the runstreak has made me stronger, faster, injury-free and I noticed that I also recover faster after tougher efforts. So do I never rest from training? Of course I do, and those days I just run 3 km very very slowly 😊
Have you ever tried a runstreak?

📷 my runstreak buddy tommyswing

#BeUnbreakable #Spartan #SpartanGlobalBA21 #SpartanRace #SpartanUK #SpartanEurope #SpartanTraining Spartan JaybirdSport #PowerYourPassion TheSkinAgent #JagÄrBekväm VJSportShoes #TheBestGripOnThePlanet #EFIOCR #TSMRunning #Runacademy Salomon #TimeToPlay SalomonSverige SauconyRunClub #Marathon #Ultra #Runstreak #IdreFjällmaraton #BliOslagbar #TrailRunningSweden #TrailRunning #Trail #Skyrunning #OCR
...

🏅 En sån här kan bli din tillsammans med den klassiska Härnö Trail-buffen 💯 Nu går vi in i slutspurten! Anmäl dig om du inte gjort det än, eller ta med dig en kompis! Anmälan via länken i bio 👆🏼

#härnötrail
#mitthärnösand
mitt_harnosand hemabharnosand icamaxiharnosand
umarasports
finapab
gansvikschoklad
#cramohärnösand
#trstrailtour #trailrunningsweden trailrunningswe #traillöpning
...

Y el séptimo día... Subió más fotacas a Facebook 😎

Esta vez la que dispara 📸 es lauorva, de OrvaSisters&Co 🏢

Pronto subiremos más, ¡así que no nos quitéis ojo! 👀

#correcomounjabalí #correcomounajabalina #alamedatrail #torresdelaalameda #trailrunningsweden
...

Idag springer många berlinmarathon , vilken känsla nu när både världen och Sverige öppnar upp igen … och lopp som detta blir möjligt …. Så alla ni som springer på Berlins gator idag njut av det nya …
.
🇩🇪🇸🇪 #run #running #runners #jagspringer #löpning #träning #marathon #løping #løb #laufen #juoksu #runspo #runhappy #runshots #löparglädje #justrun #instarunner #svensklöpning #swedenrunners #longdistancerunner #igrunners #instarunning #instagram #instarunner #trailrunningsweden #runhbgm #runasone #maurten_officiell #instarunnerteam #berlin #sweden 🇩🇪🇸🇪
...

Kuperade stigar och massor av svamp! Dagens första löprunda gav ett rejält lass med svamp på mackan efteråt! Varför stressa runt när man kan njuta!?!
.
.
.
.

.
.
.

#fölksömschytter #feelgood #teambds #BDS #bdssverige #aktivaBDSare #olstorp #gråbo #lerum #löpning #running #10månadermot10mil  #gubbarsomlubbar #trailrunning #injinji  #mjölksyra #kondis #happyrunner #trailrunningsweden #stenholm #barfotaskor #fottrappan #barefootrunning  #löparglädje
#vibramfivefingers #fivefinger
...

Beautiful autumn Sunday run 🏃🏻🏃🏻🌞🍂🍁
.
#trailrunning #traillöpning #trailrunningsweden #trailrun #runforlife #run #running #runningallovertheworld #runner #runners #runninglife #autumnrun #autumnrunning
...

Trailsnack

Vårt diskussionsforum på Facebook

 

1 day ago

Hej! Jag söker tips på skaljacka för löpning höst/vinter som är vattentät eller klarar kraftigt regn. Vad använder ni? Tack för hjälpen! Hälsningar Liv ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Inov8 ultrashell om du menar vattentät

Salomon Bonatti Pro WP 👍

Använder Trimtex Instinct 2.0 Jacket . Regn och snöblask. 👍

mm jag använder en bommulsanorak från Norröna (Svalbard) när det inte regnar. Den andas mycket bättre än alla skaljackor. Sedan har jag en 10 liters ryggsäck på ryggen med vatten och ett lättvikts regnställ från Norröna. Regnstället tar jag fram om det börjar regna.

Stellar Equipment Ultralight

3 days ago

Hej!
Jag springer för närvarande i Salomons sense ride 2 och trivs bra med dom, främst för att dom sitter som gjutna på fötterna. Däremot är greppet inget vidare nu när det börjar bli blött på stigarna.
Behöver tips på vilka skor som kan tänkas passa mig. Har kollat lite på Icebugs modeller och även Altra. Så, tips mottages! Ska tilläggas att jag inte bor nära någon vettig butik med möjlighet att prova ut skor.

Tack på förhand löparvänner.
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Kör med Sense ride 3 och supernöjd med greppet på dom, så är du nöjd med modellen i övrigt kanske du ska spana på sense ride 3 eller 4 som finns nu 😊

Icebug och VJ har klart bäst grepp. Är det till långdistans eller kortare/tävling? VJ Spark ska vara en bra, allsidig sko. Helt nysläppta. Icebugs Acceleritas är outstanding om man har smala fötter och vill ha en snabb sko. www.vjsport.fi/se/shoes.html

Scott supertrac 👌

Vj ultra, icebug Capra eller icebug outrun 🏃🏽‍♀️👟😅

VJs skor (alla modeller, finns lite olika beroende på distans och din egen fot) har bästa greppet!

Allt med vibrem sula, är grymt

Har Sense Ride 3 och det är superbra grepp. Köpte Altra Lone Peak 5 nu och sämre grepp får man leta efter.

VJ - Best Grip on the Planet

Sitter som gjutna... 😬 testa Altra Timp. Passar sitter skönt. Bra grepp. Lagom dämpning. Jag springer mycket i dom. Från korta distanspass hemmaomkring till fjällmaraton. Funkar även på lite asfalt. Jag saknar inget i den skon.

ok jag kör sense ride 4, helt sanslöst bra grepp! kör på dem!!

2 days ago

Halloj!
Hoppas det är okej med ett litet säljinlägg.

Köpte dessa när jag skulle springa BAMM för några år sedan, dom funkade toppen men har inte kommit till användning sedan dess. Storlek 38, tts enligt mig. Minns inte vad jag köpte dom för, men kanske att 500 plus frakt är ett rimligt pris?

Hittade lite info om dom här: https://amazon.com/Merrell-Womens-Terra-Trail-Runn…
... Se merSe mindre

Halloj! 
Hoppas det är okej med ett litet säljinlägg. 

Köpte dessa när jag skulle springa BAMM för några år sedan, dom funkade toppen men har inte kommit till användning sedan dess. Storlek 38, tts enligt mig. Minns inte vad jag köpte dom för, men kanske att 500 plus frakt är ett rimligt pris? 

Hittade lite info om dom här: https://www.amazon.com/Merrell-Womens-Terra-Trail-Running/dp/B00YBFSOCQ?th=1

Kommentarer på Facebook

Intresserad! Ser ut å vara hyfsat bred i tåboxen? Är dom det? 🤗

Tips,testa även att lägga ut dom här: m.facebook.com/groups/267978246887896/

2 weeks ago

Hej!
I torsdags frågade jag om det fanns några barfotalöpare. Det finns det 🙂.
Vi snackade mycket om skomodeller och vad man börjar med.

Här kommer en uppföljande fråga.
Hur väljer man rätt Vibram FiveFingers?
Jag rör mig i skog och vill kalla det jag gillar för Trail.
För detta verkar 3 st modeller vara lämpade:
1. V Alpha
2. V Trail
3. V Trek
De verkar komma i den ordningen också från lätt till tuff terräng.

Vad säger ni om dessa?
Hur är det med tåbox på FiveFingers och hur får jag rätt storlek.
Strumpa vill jag nog inte vara utan...
... Se merSe mindre

Hej!
I torsdags frågade jag om det fanns några barfotalöpare. Det finns det 🙂.
Vi snackade mycket om skomodeller och vad man börjar med.

Här kommer en uppföljande fråga. 
Hur väljer man rätt Vibram FiveFingers?
Jag rör mig i skog och vill kalla det jag gillar för Trail.
För detta verkar 3 st modeller vara lämpade:
1. V Alpha
2. V Trail
3. V Trek
De verkar komma i den ordningen också från lätt till tuff terräng.

Vad säger ni om dessa?
Hur är det med tåbox på FiveFingers och hur får jag rätt storlek.
Strumpa vill jag nog inte vara utan...

Kommentarer på Facebook

Jag har haft five fingers i tio års tid. Plats för tårna finns det alltid, problemet är ofta tvärs om att dina tår inte fyller ut hela vägen och kan få konstiga veck. Ullstrumpor i olika tjocklekar brukar fixa det. Det kvittar tycker jag vilka du väljer, allt handlar om hur du ska träna upp din fot och öga koordination, så du inte får genomslag som kan ge blåmärken under fotsulan. Lycka till

1 week ago

Tar gärna emot tips på bra skor att använda när det är blött i spåren. Då sten och rötter blir väldigt hala. ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Kolla VJ Sports skor. De har absolut bästa greppet! Här finns några modeller. Jag gillar XTRM. trailrunningsweden.se/utrustning/trailskor/vj/

VJ's är helt underbara på slirigt underlag - Jag kör med VJ Ultra när det bjuds på lite brötig terräng. www.vjsport.fi/se/ultra.html

Icebug har skor med bra grepp.

Jag köpte Topo, deras Ultra terräng med bred tåbox, testat på hala klippor och stenar , funkar bra.

Altra Lonepeak eller King

Har sprungit i otaliga sorters skor och bäst grepp hittills utan metalldubb har VJ erbjudit. Makalöst bra grepp på blöta stenar, rötter och spångar. Icebug kommer stark tvåa. Tråkiga är bara att har man väl testat ett par skor med bra grepp, så får man otroligt svårt att gilla andra skor efteråt när man märker hur halkiga de är i jämförelse.

Då är det låg sula som gäller👍 Föreslår Icebug spirit 8, hårdare stabilare sula, underbart grepp. VJ Intgrator. Mjukare sula underbart grepp. Mvh orienterare

+1 på VJ; har XTRM, MAXx och Spark. XTRM och spark har lägre drop och aggressivare sula, XTRM och MAXx har rockplate samt kevlar i ovantyget, XTRM lite smalare läst. Spark är nyaste trailmodellen och lättast, XTRM populär bland swimrunners. Springer Max 20k med XTRM och Spark, 15 och uppåt i MAXx. Ultra har jag provat på, och den har klart mest dämpning. På hala stockar biter dock inget gummi, så alternativ 1 är att lära sig hoppa över, alternativ 2 att köra heldubbat och alternativ 3 att skruva i 1-2 dubbar mitt under sulan - ungefär vid hålfoten.

Jag säger också VJ ultra eller icebug 😀

Altra mt 2, vibram sula. Har aldrig halkat med dom

Använder mina dubbade vinterskor ibland, funkar kanon när det är blött och rötter.. på sten får man fäste oxå... ibland.. inte😃

Jag tycker Saucony Peregrine funkar bra på allt utom is

View more comments

1 week ago

Vad har ni haft för på fötterna när ni sprungit Lidingöloppet (30 km) eller liknande triallopp eller trailträningsspår?

Själv så har jag sprungit i Asics DS Trainer med häldrop på 8 mm som inte är några trailskor men sprungit in på 2 tim 38 min i mitt senaste Lidingölopp tex.

Tyvärr så fick jag problem med höger hälsena under dec 2020 och är nu relaltivt återhämtad men känner att jag inte vill gå ned för mycket häldrop för säkerhetsskull. Sneglat på Adidas Terrex Speed Ultra med häldrop på 8 mm. Vad tror ni om den skon, någon som testat den, kan de vara ett bättre alternativ än Ds trainer?
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Lidingöloppet är inget trailopp det är ett terränglopp, då det är fina grusvägar och stigar så är väl en asfaltsko det självklara valet, spring i den skon du gillar.

Den bästa skon du kan hitta är den som passar dig. Det låter kanske klyschigt men det ligger mycket i det då varje person är olik från den andra och allas fötter ser olika ut, reagerar olika på löpningen och inte minst att vikt, löpsteg, terräng, längd och teknik spelar stor roll. Jag skulle prata med någon som kan löpning i en butik där du kan få testa ditt löpsteg med någon kunnig, testa olika skor på löpband och analysera hur du står på din fot för att få den ultimata skon för just dig. I Stockholmsområdet skulle jag vända mig till Löplabbet (Kungsgatan) eller Runners' Store (Regeringsgatan) Har du vägarna förbi Kalmar rekommenderar jag starkt att du besöker Prestationskläder där Jonas Carlander med personal kan hjälpa dig med deras enastående service och expertis. Själv springer jag i följande beroende på lopp, distans och underlag. Asfalt - ON Cloudsurfer Ger 6mm drop och ca vikt 300g/sko Tung terräng - ON Cloudventure Peak Ger 6mm drop och ca vikt 260g/sko Lättare terräng & stig - ON Cloudvrnture Ger 6mm drop och ca vikt 295g/sko Lycka till i jakten på den bästa skon.

I ran LL in Nike Pegasus Trail. The new model is even more comfortable

New Balance 1080 är väldigt skonsam i helgreppet och trycker inte på hälsenan. Kanske ingen tävlingssko men en superbra distanssko! Finns på Löplabbet om du vill testa!

1 week ago

Jag behöver skotips. Jag springer nu i ett par Altra Superior på kortare rundor och Asics GEL-Trabuco 9 på de längre. Älskar mina Altra men gillar inte Asics. Dels för att det är dålig kvalitet men också för att dom inte riktigt passar min fot.
Så jag skulle alltså behöva ett par andra skor med lite mer dämpning än Altra Superior för mina långrundor. Jag har testat Altra Lone Peak men tror att jag behöver några med lite högre drop. Jag har ett krav och det är att dom ska passa mina breda "ankfötter" :-). Det är ju delvis därför jag gillar Altra så mycket. För att alla tår får plats.
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Har du testat Topo?

+1 på Topo Athletic. Footshape och med lite dropp 0-5 beroende på modell.

Jag har samma behov som du. Ankfötter med behov av dämpning och drop. (Dessutom storlek 36, vilket är extra svårt att få tag på 🙁). Jag hade ett par Inov8 Parkclaw som jag älskade. Lagom drop, superbred tåbox, skön dämpning men ändå ”markkontakt” och jättebra grepp på alla underlag. MEN skon slets ut på tok för snabbt. Sulan var intakt, men tyget utvändigt och invändigt blev sönderslitet på nolltid. Inte prisvärda med andra ord. Sedan har jag klickat hem och provat ett antal skor som enligt tester och beskrivningar ska vara breda men inte är det… Något par som passat på foten, men inte passat min löpstil (landar på fram-/mellanfot). Till sist fastnade jag för Salomon Speedcross 5 Wide, men blev besviken för att de har uselt grepp på trädrötter. Sedan har jag även köpt ett par Merrell Moab Speed gtx på rea. Tänkte de kunde vara varma och sköna när snögloppet kommer. De är rymliga och sköna, men dålig löpkänsla! Känns klumpiga att springa i, så de används nu för skogspromenader. På väg springer jag i mitt fjärde par (tror jag) Hoka Clifton Wide. Provade Hoka Speedgoat för terräng, men de var för smala. Någon här i gruppen tipsade mig nyligen om Hoka Evo Jaws. Det kanske blir nästa att testa. Lycka till!

Måste rekommendera norda 001, aningen bredare än speedgoat framtill men känns inte alls lika klumpiga betydligt med dämpning än Salomon, ruskigt bra grepp också. Tyvärr snordyra men dom verkar ha en betydligt bättre livslängd än dom flesta skor och är bättre för miljön än dom flesta👍

Om du gillar Altra så ta ett par med lite mer dämpning och stoppa in en hälkil. Fick tipset om hälkil efter att ha sålt mina splitternya Lone Peak på grund av smärta när jag sprang även korta sträckor (ovan med 0 drop). Nu har jag sprungit även längre rundor med Superior och hälkil och det var 👌🏼.

Om du väntar till oktober kanske New Balance Fresh Foam More Trail V2 vore ett alternativ. Asfaltsvarianten av denna modell är snormjuk utan att man sjunker ned i den och har väldigt bred tåbox för att vara av traditionell form. 4 mm drop.

Altra olympus, super sköna för långa rundor

Topo

Säger som andra, Topo. Jag har bara haft de hemma för test, upplevde det som jäkligt sköna, men lite klumpiga. Sprang dock aldrig med dom, då jag kände ganska omgående att de skulle returneras. Bikester.se har Topo.

Poddar

Här samlar vi alla för Trailrunningpodden och Idre Fjällmaratonpodden. Trevlig lyssning!

 

Strava

Gå med i Trailrunning Swedens klubb på Strava och peppa ihop!

 

En av Sveriges mest meriterade löpare, @idanilssi är tillbaka efter långdragna skadebekymmer. https://trailrunningsweden.se/2021/07/19/ida-nilsson-jag-orkar-vara-trott-lange/

Löpargruppen i Göteborg-Härryda - vilken dundersuccé. Fullbokad inför hösten med 50 löpare på nån timme. https://trailrunningsweden.se/lopargrupper/goteborg-harryda/

Fem tjejer tycker till om nya MOAB FLIGHT från Merrell. https://trailrunningsweden.se/2021/06/10/moab-flight/

Intervju med Sebastian Ljungdahl. https://trailrunningsweden.se/2021/06/04/fran-oldrickare-till-skyrunner/

Jämn kamp mellan Fredrik Bakkman och Sebastian Ljungdahl i @skatasryggar . Karin Nilsson vann damklassen.

Efter positiva besked kring höstens motionslopp har det lagts till många spännande lopp i Trailkalendern. https://trailrunningsweden.se/trailkalendern

Nyhetsbrev

Prenumerera på våra nyhetsbrev och få tillgång till specialerbjudanden.

 

Meny

X
X