HeaderAD

Överraskningslopp och fjärdeplats i Katalonien efter HalvHögHöjdsHelg i Andorra. Och (äntligen?) framme!

Efter onsdagens lilla franska rullskidäventyr fick torsdagen bli en vilodag, som avslutades med att jag körde in i Andorra och spenderade natten på Pas de la Casa (2408möh). Det lilla, rika, branta landet fick bli mitt hem i två dygn innan jag åkte vidare och helt slumpmässigt deltog och kom fyra i en löptävling. Ett resultat som jag är nöjd med, trots att jag hade alla de tre pallplatserna inom en minut framför mig. Sen tog jag sikte på byn som varit riktningen för resan hittills, El Bruc / Montserrat utanför Barcelona.

Soluppgång över Pas de la Casa, Andorra

Helg på höjd i Andorra

Fokus vid vistelsen i Andorra var till stor del att sova på högt belägna platser. Dels för den helt lagliga bloddopingen och dels för att soluppgångarna gör sig bättre där. Ena natten på Pas de la Casa, precis efter franska gränsen. Andra natten vid Port de Cabús, PÅ gränsen till Spanien. Båda morgnarna inleddes med löpning i soluppgången före frukost, och det ena blev lite väl långt på fastande mage. Men jag ville ju så gärna rita en GPS-linje längs landsgränsen! Större delen av dagarna spenderades hos mina vänner på Aparthotel/Braseria La Neu i Llorts, och en förmiddag åkte jag rullskidor från La Massana till Arcalís (endast uppför i 20km / 1000 höjdmeter, så inga skador denna gången). Som alla andra pyttesmå länder har Andorra oerhört mycket att erbjuda, men efter två dygn började kroppen bli lite matt av den relativt tunna luften…

I Andorra tar de Segmentjakten på största allvar! Här någon timma in i rullskidpasset mot Arcalís.

Överraskningsloppet och fjärdeplatsen

… Så jag rullade vidare ner genom Katalonien (som så sent som dagen före utropat självständighet). Grattis! tycker några, Beklagar! tycker andra. Grattis känns gladare… Självständigt eller inte är det en mycket vacker plats. Jag valde att svänga österut på de betydligt långsammare, vackrare vägarna eftersom jag provat motorvägen flera gånger tidigare. Svängde vänster mot Solsona/Cardona/Manresa och hamnade på en ännu vackrare väg. Strax före solnedgången nådde jag Solsona, där jag stannade till för ett besök i den lokala matbutiken. Istället för att köra vidare direkt bestämde jag mig för att gå ett varv i staden, och efter fem minuter fick jag syn på sportigt klädda människor vid ett litet tält. Löptävling i morgon! Passos de Gegants! 17 km och 500 höjdmeter på fina stigar och vägar! Klart jag ska va med! Så jag anmälde mig, laddade upp med en kebabtallrik och körde iväg för att leta lämplig sovplats. I morse när jag vaknade fick jag syn på snitslar utanför bilen. Jag hade sovit där som banan skulle passera med cirka två kilometer kvar, precis innan sista stigningen där jag skulle komma att passera femman och sexan i dagens resultatlista. Jag slutade alltså fyra, men jag kände inte till min placering förrän jag såg hur de tre löparna framför mig blev fotograferade tillsammans efter målgång. Än mindre visste jag att det var mindre än en minut (!) fram till segraren. Men jag hade nog inte kunnat göra så mycket bättre idag ändå. Och i skrivande stund har det ju fortfarande inte gått 24 timmar sedan jag först hörde talas om detta lopp!

Starten har gått för de dårar som skulle springa 42 km vid dagens lopp…

Framme i El Bruc / Montserrat

Resans riktning har hittills varit El Bruc. Till att börja med hade jag blivit erbjuden att hälsa på vid en svensk löparresa som gick just hit denna vecka. Plötsligt fick jag inte längre plats, men jag hade ju redan bokat resan. Så här i efterhand var det till min egen fördel att riktlinjerna fick sig en liten knuff i rätt riktning, så jag vill rikta ett stort tack till Trailsofpassage och Pace on Earth för att det blev som det blev. Tack för att jag kom iväg! Nu är jag alltså ändå framme, lagom tills de åker hem. För andra gången hittills i det här livet fick jag se hur det mycket egendomliga berget Montserrat tornade upp sig på horisonten, och jag frågade mig om jag någonsin kommer sluta förundras av denna märkligt vackra syn. Nu stannar jag troligtvis här några dagar och vilar bilen (som har kört 250 mil sen jag rullade av färjan i norra Tyskland). I morgon väntar ett studiebesök hos Pär på Activespain.se och jag har mer än en vecka kvar tills det är dags att flyga hem till Sverige och Falktouren! 😉

Montserrat… Ska jag någonsin sluta förundras över denna märkliga skönhet?

Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X