Har haft en del känningar ett tag i mitt vänsterben och skurit ner på löpdistansen men inte på antalet pass utan fortsatt med ett löppass dagligen. Hade naturligtvis hoppats på en förbättring (vilket inte skett, vilken surprise *ironi*) även om det åtminstone inte blivit sämre.
Mitt viktigaste mål är att hålla uppe antalet aktiviteter och träningsrutinen, har fått börja om så många gånger att jag tappat räkningen. Trött på att behöva "starta om" när jag faller ur rutinen vilket tyvärr gör mig mer benägen att inte våga vila när jag egentligen borde.
Om man dessutom inte vill avsluta en löparstreak är det ännu svårare att låta bli fast man borde.
Så idag blev det längdskidor. Sju minusgrader och tidvis lite solglimtar.
Började frysa redan när jag bytte till pjäxor och några fingrar var vita innan jag ens hunnit ut i spåret.
Jag saknar helt teknik på skidor men efter 15 minuter hade värmen börjat sprida sig i kroppen (och ut i fingrarna) och allteftersom började jag komma in i åkningen.
Efter en halvtimme sken jag som solen och hejade glatt på alla i spåren. Svårt att inte göra det, På tur aldrig sur är ett sånt där uttryck som verkligen stämmer. Att det dessutom inte gjorde ont någonstans under tiden hjälper ju också till.
Löparstreaken får bli en träningsstreak istället. Längdskidåkning är ju perfekt träning och styrkebyggande för hela kroppen men ändå snäll mot knän och ben, i motsats till löpningen vilket jag uppskattar extra just nu och hjärtat märker ingen skillnad.
