I helgen fick jag chansen att göra en löpning längs en del av Upplandsleden jag tidigare varit nyfiken på. Det är sträckorna Etapp 21 Siggeforasjön–Tenasjön på 17,5 km och Etapp 22 Tenasjön–Skattmansöådalen på 9,5 km fast i omvänd riktning. Det är en punkt A till B sträcka där det saknas möjlighet att att komma till någon startpunkt med hjälp av kollektivtrafik.
Mulet med regn i luften, perfekt väder för en sväng i skogen tycker jag. Mitt enda aber var om vattnet med mig skulle räcka 30 km, en flaska per 15 km var det tänkt.
Under sommaren har jag sprungit delar av sträckan, från A till B och från andra hållet dvs. från B till A i rekogniseringssyfte. Allt där emellan var dock en vit fläck på min "karta".
Vindskydden längs leden är smidiga ställen att stanna till på för att fylla på med energi och vätska men också att ta till sig av miljön.
Höstkänslorna såhär på första dagen i September stärktes av naturen. Gillar hösten då det är svalare att springa och paletten där ute innehåller fler nyanser än grön. Favoriten är dock våren.
Några delar av leden går ofrånkomligen på rena asfalterade bilvägar men de var lyckligtvis få. Några fler vägar längre fram men de var mindre till både storlek och trafik.
Slingrande mjuka stigar kantade av mustiga svampar med solbläck mellan träden från en sjö, skriver inte mer än så.
20 km traillöpning gör det här naturligtvis till en Aidstation i mina ögon när jag passerar.
Fick frågan om jag lyssnar på något när jag springer. Här ser vi ett ypperligt tillfälle att slå på en podcast eller t.ex. dra igång den där spellistan med Avicii. Ute i skogen fördrar jag att lyssna på naturen eller mig själv men på rena transportsträckor, motionsspår eller om jag bara är ute längs någon cykelbana lyssnar jag nog nästan alltid på något.
Inte säker på var jag plockade upp den här löparkompisen men det blev en bra övning hemma att få bort den.
Jag kan inte riktigt godkänna löpningen som jag tänkt. Dels var min startpunkt uppe i skidbacken istället för nedanför och ungefär 1 km längre bort i dalen. Sedan vek jag av från leden innan jag kommit fram till den egentliga slutpunkten. Eftersom jag insett att startpunkten inte var "korrekt" kunde jag avika även på det, så resonerade min hjärna, även om den biten jag ändå sprang kan jämföras med den sträckan.
Det här lämnar ju utrymme för att göra om det och göra det rätt nästa gång. Har inga som helst problem med det, var kanske tom. ett (o)medvetet fel för att få springa om igen :-)
