HeaderAD

Scenic Trail – varmt, krävande och otroligt vackert!

Bättre sent än aldrig, nu är vi hemma igen efter semestern och det är dags att sammanfatta loppet som gick av stapeln den 9 juni, Scenic Trail! Ett lopp som var brutalt och fint på samma gång, otroliga vyer som gjorde att man fick rysningar och en bana som inte gav något gratis, någon gång.

Startskottet gick 08.00 och jag kände mig pigg och bra förbered, väderleksrapporten lovade strålande sol och upp mot 30 grader varmt, så en viktig del av förberedelserna var att ha druckit mycket vätska, vilket jag kände att jag gjort.

Första delen av banan gick genom det mindre samhället innan vi direkt kom ut på stigar som slingrade sig uppåt, och uppåt och uppåt. Det var 800 startande i 54 km klassen och jag lade mig ungefär i mitten av startfältet för att minska risken att gå ut för hårt när de snabba löparna sticker iväg.
Ganska snabbt blev det lite köer, och vana troget blir jag lite för stressad av att ligga bakom en myrstig, så jag började ta mig förbi ganska många personer. Hejade på några svenskar, vi var lätta att urskilja eftersom vi var i princip de enda som inte använde stavar att ta oss uppåt med.. 🙂

Solen stod högt och termometern likaså!

Mellan km 8-20 har jag fått rapporter om att jag plockade drygt 100 placeringar, och efter 20 km hade jag tagit totalt 2100 positiva höjdmetrar, alltså en bestigning av Kebnekaise från havsnivå och det gav en fantastiskt utsikt! Jag kände mig starkt uppför och kunde mata på i ett bra tempo, men känslan var att jag inte gick för hårt, jag var väldigt väl medveten om att det var varmt och loppet var långt vilket kändes redan från start. Ju längre upp vi tog oss desto varmare kändes det som att det blev, för det blåste ingenting när

vi kom uppåt, det var i princip vindstilla!

På väg upp mot toppen därborta under de första 20 km

Planen var att äta det jag kunde vid de första vätskekontrollerna, det var 3 st rejälare med mat och dricka fram till 27 km, och vid varje kontroll stannade jag ca. 3 min och åt det jag kunde! Vattenmelon i mängder, otroligt gott och läskande, apelsiner, någon bar, lite dricka, en chokladbit med en macka och sen iväg! Kände mig mätt och nöjd över att jag tvingat i mig mat när jag kunnat!

Efter att ha tagit mig de första 20 km med alla positiva höjdmeter var känslan att snart börjar loppet på riktigt, det hade tagit mig lite över 2,5 timmar att ta mig upp på toppen och när jag började springa utför kände jag mig stark, koncentrerad och glad! Det var otroligt teknisk terräng och du fick aldrig något gratis, vilket jag skulle få känna på lite längre fram..

Belöningen när man kommer upp på bergsryggarna, fantastiskt!

Efter 30 km blev det rejält brant igen, uppför i vindstilla gassande sol sedan in i ett skogsparti där det kändes kvavt och varmt. Stoppade huvudet i ett vattenbad för att svalka huvudet och det var skönt, men var det så smart?
Det gick fortfarande bra men jag svettades otroligt mycket, omställningen till 30 grader gick inte så bra trots det fina majvädret i Sverige! Jag tog vätskeersättning och salter, ville inte få kramp som jag fått förut av vätskebrist och jobbade mig uppför, framåt, och nedför. Otroligt tekniskt både uppför och utför, känslan i efterhand var att vi inte sprang på plan mark någonting nästan.

Efter ca. 35 km börjar jag känna mig svagare, jag har kommit fram till en ny brant vägg och börjar ta mig upp för den i den kvava och varma skogen, svettades otroligt mycket men kände mig helt plötsligt inte så varm, fick nästan en känsla av att jag frös. Samtidigt började jag må dåligt, och en lika dålig känsla kom in i kroppen.

Efter den branta stigningen som tog tid blev det återigen brant nerför, skillnaden nu var att jag saknade skärpa och styrka i kroppen, den tidigare så starka och sköna känslan var borta och när jag tog mig nerför kändes kroppen lös, för avslappnad och jag hade svårt att fokusera.
Efter 40 km blev det sista stora vätskekontrollen, och strax innan hade jag mött deltagare som hade kastat in handduken, kände att värmen tog för mycket, den tanken hade jag ännu inte haft, det fanns inte på kartan.

När jag kom i vätskekontrollen hade jag bestämt mig för att ta en längre paus, få i mig mer mat och vätska, men det var svårt. Får kommentaren av en funktionär, ”well, you don’t look so bad!” men kände mig sliten i huvudet, benen var fortfarande i bra kondition. Jag fick inte i mig alls mycket, och efter 45 minuter i kontrollen hade det inte blivit bättre och jag kände att det kanske inte är värt att utsätta sig för en risk och släpa sig in i mål, vad gör jag om det händer något? Diskuterar med en funktionär, som försöker övertala mig att fortsätta och det skulle jag ha gjort alla dagar i veckan förut, men idag hade jag en riktig dålig känsla i kroppen vid den kontrollen. Efter lite mer tvekande, tar jag beslutet jag verkligen inte trodde jag skulle ta, jag bryter loppet. Första gången bryter jag ett lopp och det känns riktigt, riktigt surt. Jag gillar inte att ge mig, och har inte gjort det förut trots att det har varit riktigt tufft men idag gör jag det.

Det känns så tråkigt och surt för jag kände mig så stark och kunde springa avslappnat så stora delar av loppet, det kändes bra och jag hade inga tankar på att bryta loppet efter banan, utan det var i sista kontrollen som den tanken kom.

Loppet blev 40 km långt för mig och jag tog totalt ca. 3000 höjdmeter uppför och lika många nedför totalt.
Tack för alla hejarop före, under och efter loppet! 🙂

Det här loppet var otroligt fint! Fick se såna vyer, (springa) uppför och nerför teknisk terräng och det bästa av allt var att jag lärde mig något av det! Jag lärde mig att lyssna på kroppen, och när jag inte kände att jag kunde avsluta på ett bra sätt, eller ens avsluta tog jag det säkra före det osäkra och bröt loppet.
Jag har dock en positiv känsla från loppet, för jag kände att jag är starkare än någonsin i kroppen och att med bra träning i sommar kommer jag kunna prestera bättre än vad jag gjort förut, det känns bra, och det är den största känslan jag tar med mig!

Charlotta genomförde sina 27 km med 2100 positiva höjdmeter med bravur, en sådan krävande bana! Otroligt starkt och så kul att det gick bra för henne! Jag är så imponerad över hennes insats och hon ska vara stolt över att ha genomfört den banan som sin första tävling över 15 km!

Liknande inlägg by Bröderna Backa

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X