Är det dags för lite nya tag då kanske? Min kropp har tydligen satt sig i ett (inte överenskommet med mig) pause-läge. Jag gillart inte men ibland vill inte kroppen och då känner man inte för att pressa in pass bara för att. Samtidigt känner jag att de här lägena kan vara rätt bra för mig. Jag har en tendens till att gå lite för långt med träningen. Det går långt tillbaka till min gymnasietid. Men sånt där sitter i. Länge. Jag kan fortfarande idag tänka att jag inte ska äta så mycket en dag eftersom jag inte tränat. Med andra ord i mitt huvud- inte gjort av med någon energi. Vilket jag självfallet innerst inne vet är helt fel. Ibland innan jag ska äta något onyttigt så pågår det en fight inom mig. Ska jag verkligen? Det är sjukt. Och tack och lov så vet jag bättre nu och låter inte alltid de där tankarna ta över, men jag ska inte ljuga, det sker fortfarande då och då. Jag kan bli arg på personer för att de " har fått mig " till att äta något jag egentligen inte vill, även om det är just det där jag borde. För annars….. annars kommer allt för mig cirkulera runt maten och träningen kommer bli för allvarlig. När jag var yngre ville jag bli friidrottare- elitidrottare. Kanske är det tur att jag inte blev det. Pressen jag skulle lagt på mig själv skulle säkert brytit ner mig mer än den skulle stärkt mig. Men än idag kan jag ibland tänka att det vore lite intressant att få prova ett år som en elitatlet. Bara för att. Men vid 35-års ålder så inser jag också att det är bättre att fortsätta som nu. Att låta min träning rensa skallen och känna kroppen bli starkare- utan att köra mig själv in i någon vägg.
