Tålamod! Min sämsta egenskap men nu har jag inget val. Hur jag än vrider och väder på det så landar det att jag alltid vill springa. Jag förstör jag för mig själv genom att träna massor med andra grejer för att det är kul och för att tro att jag ska bli bättre. Bättre på att springa. Resultatet? Jag kan inte springa alls.

Att ha tålamod och bygga den där hållbara grunden har inte funnits i min planering. Inte än iaf. Jag kan vara otroligt bra på att ha tålamod och bygga upp andra saker men när det kommer till löpningen tar känslorna över. Så himla dumt. Ett par löppass utan ont och jag sitter och googlar på lopp direkt. Och inte minst, leker odödlig på alla pass.

Nu vill jag alltså bygga den där grunden en gång för alla. Acceptera att jag behöver ha det där tålamodet. Is i magen. Fjällöpningen i Åre gör det bara ännu tydligare! Dagens pass bestod av 2 timmar i skogen. 1 timme löpning och en 1 timme gå. Jag har haft en runda liggande i huvudet i säkert 5 år som jag vill testa och tänkte göra det idag. Halvvägs in bestämmer jag istället att gena genom skogen eftersom jag tänkte att det borde fungera. Jag hamnade såklart i brännässlor och myggträsket och inte riktigt där jag tänkte mig. Det gör det bara till ett roligare äventyr. Väl ute ur träsket fanns en perfekt strand att stanna och ta ett topp på innan sista biten tillbaka.

Jag börjar finna mig i att jag behöver ha de här passen när jag myser runt i tempo som inte gör mig trött. De passen behövs för att mina ben och fötter ska bli starka och hålla längre. Jag gillar även bonuseffekten av att alla tankar rensas och att jag att jag fylls med lugn.

Nu ska jag fundera ut mer äventyrsrundor där jag kan springa vilse! Har du något bra tips?