Äntligen kom helgen som jag sett framemot så otroligt länge. Idre fjällmaraton 28 km! Hela året har jag längtat efter detta lopp. Hela året har jag försökt bygga upp benen sakta men säkert. Tålamod. Tålamod. Tålamod.
Men efter Stora Stöten har ena smalbenet gjort ont. Hela benet har varit skumt. En konstig känsla som inte gett sig. Som varit där dag som natt. Senaste veckan har jag inte sprungit. Tagit det lugnt. Ingen skillnad. Sen var jag hos Danne på Inmo i torsdags. Han fixade det. Jag vet inte men han kan trolla! Så otroligt skönt. Det släppte nästan direkt dagen efter. All oro över om kommer jag kunna vara med, kommer jag behöva byta sträcka osv släppte så fort jag fick fjällluft i lungorna.
Jag bodde tillsammans med de andra från 2xu och planen från början var redan från början att springa 28 km och ha kul. Vi laddade med ordentligt med frukost och packade i ordning alla grejer att ha med. Vädret var lite moln, regn, sol. Ja blandat så det blev jacka vid starten men den åkte snabbt av då det blev varmt.
Första delen av loppet gick relativ enkelt och de branta backarna kom först när vi var ute på fjället. Så magiskt fint fjäll och så mycket glädje att kunna springa utan att få ont. En fantastisk känsla. Att springa loppet tillsammans med Patrik tog bort all prestation och alla små spöken som kan ploppa upp i mitt huvud om att det går långsamt, att jag är dålig osv. Ja för jag är expert på att tänka för mycket under lopp. Nu var det bara skoj. Det var ett fint lopp och väl markerat (jag springer alltid vilse annars)
Ser redan fram emot fler fjäll lopp fram över.