På lördag får vi med största sannolikhet se den första eritreanska segern i TRS Trailtours unga historia. Jag har kanske redan skrivit tillräckligt mycket om Nackheland Bocksten Trailrun då det avgörs i skogarna där jag lärde mig springa. Men i vår har det blivit lite av en tradition att även spekulera i lite resultat inför loppen, och nedan får ni även ett sista tydligt taktiktips för en lyckad upplevelse i de nackheländska bokskogarna.

1. Amanda Nilsson, Ryssbergets IK
2. Lena Trillelv, Falkenberg Allstars
3. Emy Thorén, Solvikingarna

Damklassen vinns med högsta sannolikhet av Amanda Nilsson. Därefter är det lite mer oklart, men eftersom Lena Trillelv har börjat springa lite mer i klubbens namn får jag ju hoppas att hon slår sig in på andraplatsen och att hon främst utmanas av Emy Thorén. Men Karin Nilsson var mycket stark på Skatås Ryggar och det är högst oklart vilken av de tre tjejerna som får äran “göra en Lundblad” och knipa den något tråkiga fjärdeplatsen. I totalställningen går Amanda upp i totalledning, troligtvis för att stanna där till slutet av touren, och sedan blir det en hård inbördes kamp mellan Emy Thorén och Karin Nilsson om silvret. Än så länge.

Herrklassen såg ut att för en gångs skull bli lite spännande när vi nåddes av det tråkiga beskedet om Bakkmans skada och därmed uteblivna start. Men istället hittade jag namnet Samuel Tsegay när jag scrollade igenom anmälningslistan för någon vecka sedan. Kommer han till start så vinner han, inget snack om den saken. Rent fysiskt är han i storleksordningen 20-30% starkare än oss andra med följande slätlöpningsregister i bagaget:
– Maraton 2:07:28 (räckte då, 2011, till eritreanskt nationsrekord på sträckan…)
– Halvmaraton 59:21 (och VM-femma 2009)
– 10 000 meter 28:20,96
– 5 000 meter 13:15,69
… Visst skulle det kunna vara så att vi har fördel mot honom när det kommer till att springa i skogen. Men inte SÅ stor fördel.

Bakom Samuel – eller om han stannar hemma i Göteborg på lördag – finns det chans till lite mer spännande uppgörelser. Hallands starkaste löpare är anmäld, och även om han säger sig ha varit otroligt lat i vår så har han en hög lägstanivå och en sällan skådad viljestyrka. Det ska bli väldigt spännande att se vad han kan åstadkomma i hemlandet Nackheland. Annars får jag nog sätta orienteraren Andreas Höye och hinderbanelöparen Linus Hultegård som starkast utmanare till pallplatserna.

Sen återstår förstås Patrik Lindegårdh och undertecknad. Hittills har vi ju prenumererat på tredje- och fjärdeplatserna, vilket inte är omöjligt att vi fortsätter att göra. Men det ska mycket till om vi lyckas slå oss in bland de tre snabbaste löparna på lördag.

Banan gick jag ju igenom i ett tidigare inlägg. Det ryktas om att den har ändrats något från förra året och tävlingsledaren är så hemlighetsfull att inte ens Nackhelands ursprungsbefolkning har fått tillgång till någon ny karta. Kanske inga stora överraskningar, men det verkar som att vi får ställa in oss på en något justerad och förhoppningsvis ännu roligare bana jämfört med förra året. Tills vi vet får vi utgå från fjolårets bana, som i grova drag går att dela in i tre avsnitt. Den första innehåller en hel del grus- och skogsvägar, den andra är lite mer kuperad och bitvis teknisk, den tredje betydligt flackare men desto roligare löpning och sjöutsikt. Mitt tips till samtliga deltagare är enkelt:

Lägg upp loppet så att du kan njuta av den sista tredjedelen.

Den som har gott om energi för denna sträcka (i grova drag från Skärbäck tillbaka till Öströö) kommer dels att kunna springa ikapp och förbi många medlöpare, men även orka njuta av vyerna längs sjöar och genom stora öppna bibliotek*.

*blandskog, i huvudsak bok, på nackheländska