De viktigaste inläggen är svårast att skriva

Såklart. Mycket lättare att skriva fritt om det som rör sig i huvudet för stunden än att skriva informativt och sammanhängande om det som verkligen behöver berättas. I mitt liv har det blivit centralt att försöka inspirera och stötta andra till äventyr, prestationer och välbefinnande. Det kommer alltid att vara viktigt. Men i lördags höll mitt liv på att ta slut och det kanske är ännu viktigare då att inspirera till att undvika sådana situationer. Här kommer ett tämligen oredigerat försök till det. Kanske mitt viktigaste inlägg någonsin, så ta dig tid att läsa. Inte för min självömkan (det var faktiskt helt självförvållat) utan för DIN säkerhet.

[Varning för bildfattigt inlägg]

No risk – no fun…?

Så brukar de tuffa säga. Jag har aldrig riktigt hållt med. Redan min första vinter med farligare/roligare aktiviteter förfinade jag det uttrycket till ”Big risk – Small fun. Small risk – Big fun. One day – no more fun”. För varje år blir jag bättre på att ta mig fram där vi kanske egentligen inte ska vara. Men i samma takt blir jag bättre på att bedöma och UNDVIKA riskerna i det hela. Lördagen den 11 januari 2020 kommer nog för alltid att markera dagen då jag lärde mig mest. Och detta inlägg är någon slags försök att kortfattat förmedla vad jag som hände och så tydligt som möjligt redogöra för vad jag lärde mig. Även om det ”tyvärr” inte går att lära sig på djupet utan att själv ha varit där.

Lördagen den elfte januari 2020 – oplanerat besök på Pico Aspe

En solig dag. Jag behövde en paus från jobbet vid datorn i husbilen och gick för en kort liten SkiMo-runda i Candanchu’s pister i västra Pyrenéerna. Många hade gått upp där vi var förra året och där jag trodde snön var för tunn, så jag tog en sväng ditåt för att titta… [snabbspolning till toppen av Aspe] För en gångs skull njöt jag inte av utsikten från toppen. Min hjärna var redan lite rädd och stressad över hur jag skulle ta mig ner igen med tre dåliga alternativ – den lätta sydsluttningen och taxi / liftning runt bergen tillbaka till Candanchu – Samma väg som jag kommit (folktomt och rätt svåråkt) – Samma väg som andra kommit (kortare väg tillbaka men med risker jag inte riktigt hade utrustning för). Jag valde det sista för att veta att OM det händer något så finns det alltid någon som kan hjälpa mig…

Lördagen den elfte januari 2020 – livets längsta eftermiddag??

Jag tog mig förbi det svåra, branta, hala, hårda partiet med hjärtat i halsgropen men med kontroll. Satte ena skidan på flackare mark, höll handen i en klippa och… Tappade greppet med andra skidan. Gled ner precis dit jag inte ville hamna – i en smal brant ränna som jag inte visste var den slutade. Någonstans i det där fallet drog jag högerarmen ur led för första gången i livet och den ville inte glida tillbaka av sig själv. Kraftigt försvagad satt jag där i snön och undrade hur jag skulle ta mig upp igen. Kunde inte vända på mig och titta upp och bestämde mig för att lämna stavar och skidor för att se om det underlättade. Skidorna for iväg nerför berget och jag hoppades på sätt och vis att det skulle få folk att undra vem som tappat dem. Även om jag ännu inte riktigt insett att jag inte kommer klara detta på egen hand. Första idén var idiotisk – jag provade att ta mig längre NER i rännan. Tappade kontrollen en gång till men gled bara så pass långt ner att jag inte längre kunde se vad som väntade nedanför mig. Sen satte rädslan in. Till slut insåg jag att jag kunde försöka ropa efter hjälp. Strax därefter att jag har en visselpipa att blåsa i. Började blåsa desperat i den. Ganska snart hörde jag en röst från en plats utom synhåll – ¿Como Estás? 

Försökte svara på spanska men fick bara fram något om Hablas Inglés… Och rösten ropade tillbaka om jag var okej och om jag behövde hjälp. Där vill man ju kunna slappna av i vetskapen om att räddning är på väg, men jag har spenderat tillräckligt många år i bergen för att förstå att den situationen jag satt i kommer inte räddningspersonalen fram till utan svårigheter. Istället började jag räkna sekunder samtidigt som jag försökte föreställa mig hur de skulle bära sig åt för att få ner (eller upp) mig därifrån. Efter en stund kom två killar inom synhåll på en platå snett nedanför mig, vinkandes och ropandes att Helikoptern är på väg! Bara 15 minuter! Jag hade redan blivit så kall att jag börjat skaka okontrollerat och en gång tappade jag fotfästet och gled ner någon meter till.

Jag lärde mig att ”ge upp” finns inte i vårt mentala register. Jag satt och önskade att jag skulle svimma/somna och slippa uppleva resten. Glida ner utom medvetande för att sedan vakna upp i säkerhet eller inte alls vakna upp. Men att ”aktivt” ge upp är helt omöjligt. Kan jag nu informera Er om. Det visste jag inte innan. 

40 minuter av 15 gick tills vi äntligen hörde helikoptern på avstånd och snart hade den landat där killarna stått. Ytterligare 20 VÄLDIGT långa minuter innan räddningspersonalen började röra sig i min riktning. Ytterligare 20 VÄLDIGT långa minuter innan de nådde fram till mig och snart var det dags för den värsta timman i mitt liv. Jag blev säkrad i en hemgjord repsele och fick order om att slappna av. De skulle fira mig neråt försiktigt. Tidsperspektivet började bli allt mer förvridet men jag kunde räkna till minst två timmar stillasittande (tänkt dig ”Jägarställning” ungefär, fast utan säkert grepp för fötterna…) på skuggsidan. Att slappna av i det läget innebar förstås att adrenalinet släppte något. Smärtan i axeln blev allt mer påtaglig och kylan likaså. Den snö och is som rann in under kläderna från räddningspersonalens hackande och sparkande i snön gjorde inte saken bättre.

Det som fascinerade mig mest i detta läget var nog faktiskt att se fibrerna i mina lårmuskler dansa som de gör när kopplar på sån där COMPEX-maskin. Det har jag aldrig sett eller upplevt förr. Framförallt inte genom kläderna… Det kanske låter som ett sidospår men det sätter perspektiv på hur hårt jag hade kämpat för att hålla mig vid liv och för att hålla mig på plats där jag ”satt”. Och så blir jag förstås lite nyfiken på hur det där COMPEX känns och vad det gör för nytta…

Det tog ungefär en timma till av hjälplöst hängande i ett rep medan jag hörde deras konversation om vilka redskap de BORDE ha haft med sig, vilka MISSTAG de måste undvika och hur FARLIGT det var även för dem. För en gångs skull önskade jag bort min språkbegåvning. I det läget ville jag verkligen inte förstå någon spanska, men i efterhand är jag ju ännu mer tacksam för att de ens försökte rädda mitt liv. Alltså med förståelsen för i vilken utsträckning de riskerade sina egna… Och när jag för första gången i livet ÄNTLIGEN fick åka helikopter var det visserligen i en våg av lättnad men helt utan njutning. Jag låg ihopknölad i en hög på golvet, skakandes av smärta och kyla medan bergstoppar, solnedgång och himmel fladdrade förbi utanför det lilla jag kunde se av fönstren.

Summa: Två timmar träning. Tre timmar nedkylning och kämpande för överlevnad. Nån halvtimma i helikopter. Några minuter liggandes på marken i väntan på ambulans vidare till sjukhus. Hjälp med att få av alla fuktiga kläder. Många lager av handdukar och täcken på mig. Röntgen. Och så till slut! Dags att dra axeln rätt igen. Klockan var då 18:30 och axeln hade hoppat ur led 13:30… En röntgen till, in i ett mörkt varmt rum. Bara ligga still och vänta. I vanliga fall inte min starka sida men den här gången helt underbart. Fick mat klockan 21:00 och berättade för personalen att jag hade ätit frukost kl 10 och en Energibar kl 13. Maten smakade absolut ingenting men det var det godaste jag någonsin ätit.

Sensmoralen

Jag lärde mig förstås en hel del den där dagen. Och kommer troligtvis att lära mig ännu mer när jag får distans till den. Än så länge känns det bara som en overklig avlägsen mardröm. En sammanfattning tills vidare:

  • Naturen bestämmer. Inte vi. Jag hade redan mer erfarenhet och kunskaper än de flesta om sånt här. Men för varje år som går, för varje lärdom, ju starkare jag blir, blir jag allt mer försiktig.
  • Ingen är starkare än berget. Även om jag är långt ifrån starkast ser många min fysik som något övermänsklig. Ja, en aning kanske. Men överNATURLIG är jag inte. Och något så futtigt som en axel ur led kan sudda ut all förmåga till självräddning. Det är BARA i dåliga hollywoodfilmer som man slår tillbaka axeln och klättrar upp igen för egen maskin. Det kan människor som är betydligt starkare än mig intyga.
  • ”Ge upp” finns inte i vårt mentala register. En betryggande vetskap att bära på. Men den gör mig egentligen bara ÄNNU mer övertygad om att hålla mig borta från alla utmaningar av den oförmågan.
  • Håll dig inom din komfortzon. Det finns många som påstår, inom såväl träning som äventyr och i övriga livet, att vi måste gå över våra gränser för att utvecklas. Men jag har aldrig riktigt trott på det. JA det är nog viktigt för utvecklingen att då och då befinna oss vid gränsen för vår förmåga. Såväl fysiskt som mentalt. Men bara ibland. Och ALDRIG på FEL sida gränsen. Håller vi oss inom det vi KAN hantera så flyttas gränsen för detta minst lika fort som om vi ständigt passerar den. Ett av kärnvärdena i Slow Enough To Win, som alltså även går att applicera på säkerhet.
  • Small risk – Big fun. Ja, min personlighet har en stor riskbenägenhet. Men jag har lärt mig att använda denna vetskap till att försöka ELIMINERA risker, till skillnad från många andra Extremsportare som söker risker för att HANTERA dem.

Det finns mycket mer att säga och mycket mer att lära.
Men detta får vara allt för denna gången,
Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!

Ett svar till “De viktigaste inläggen är svårast att skriva”

  1. Sara skriver:

    Tacksam för att det i slutändan gick bra ❤️
    Var rädd om dig.  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Om äventyr, nomadliv, löpning, skidåkning i Sverige, Europa och Världen. Andreas bloggar även flitigt om teorin att springa tillräckligt långsamt för att kunna vinna.

Född: 1986

Kontakt: [email protected]

Mål: Att vara redo för vad som helst, när som helst, med vem som helst

Motto: Life is about collecting true stories your grandchildren will never believe

Prenumerera på Trailrunning Swedens nyhetsbrev

Spännande lopp

sön28feb10:00FeaturedLåtsasloppet Halvan6 km, 14 km, 23 km, 42 kmAnmälan

sön21maralldayalldayFeaturedEdsvidsleden Trailrun14 km, 28 km, 56 kmLandskap:Västergötland

lör27mar10:00FeaturedHoka Torekov-Båstad21,2 kmLandskap:SkåneAnmälanDeltagare

sön18apralldayFeaturedIsaberg 50010,5 kmLandskap:Småland

lör21augalldayFeaturedStockholm Trail5 km, 10 km, 21 kmLandskap:Stockholm

lör28aug04:0019:00FeaturedSalming Idre Fjällmaraton12 km, 28 km, 45 km, 84 kmLandskap:DalarnaAnmälanDeltagare

03sepallday05alldayFeaturedIcebug Xperience West Coast Trail74 km (23 km + 29 km +22 km)Landskap:Bohuslän

Senaste blogginläggen

  • Snölöpning i Stockholm Linda Doktar
    Läs mer
  • Race report Sandsjöbacka Trail 90 km Gunilla Kidmark
    Läs mer
  • Backspegel - 2020 Niclas Bergqvist
    Läs mer
  • Extremsport Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Bubblig av att traila? Annika Repo Wallman
    Läs mer
  • November testar oss rejält Bröderna Backa
    Läs mer
  • Vallåsen Everest Challenge Anna Carlsson
    Läs mer
  • I huvudet på en coach för en löpargrupp Peter Lindquist
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer
Vi är sociala
Följ våra kanaler
PlayPause
Slider

#trailrunningsweden

Share the passion of trail

Blev en lite runda. Isgata på visa delat av stigarna..
#löparglädje #jagspringer #springförlivet
#run #running #instarunners #trail #trailrun #trailrunning #ultrarunning #löpning  #traillöpning #trailrunningsweden #runstreaksverige #runstreak
...

Another day to be breathing.

#gooutstayout #runningtrail #löpare #älskalöpning #springa #trailrunningsweden #ultrarunninglife #ultrarunningtraining #runningjurney #runningdads #runinspiration #swedenrunners #ilovetrailrunning #trailruns #runhighs #runmore #runnerslifestyle #natureadventure #embracethespace #altrarunning #traillife #runspiration #löparglädje #runningislife #ultrarunner #trailrunning
...

Posted withregram • dea.mountain ⛰⛰⛰⛰⛰
#deamountain #mountain #mountainlovers #mountainrun #mountainrunning #run #running #runner #runners #trailrun #trailrunning #trailrunner #ultratrail #ultratrailrunning #ultratrailaustralia #trailrunningsweden #skyrace #skyrunning #skyrunner #worldrunners #worldrunner #correr #corrermola #correrpormontaña #corrermais #munro #montagne #climbing #outdoor #outdoorrun
...

Illstorp, Sverige 17 januari, 2021: Ibland är det tungt. Men utan att veta hur det är att må dåligt, vara slutkörd eller tvivla på sig själv så kan man varken ha vetskapen hur det är att må bra, känna energi eller uppskatta sig själv.

Det här fotot är från ett av de första loppen jag fotograferade för några år sen (finalloppet i Göteborg). Sen dess har det blivit många fler, allt från små lokala tillställningar till världsmästerskap och jag har fått dokumentera både uppgång och fall från löpande fötter och intellekt men framförallt fått träffa så många fantastiska människor.

Nu har det dock varit stilla ett tag. Jag längtar verkligen tills restriktionerna lättar så jag får stå där vid krönet igen, i skogen eller på toppen av berget med kameran i handen. För känslan det ger, är en av de finaste att få känna.

#Home #österlen #trailrunning #löpning #älskalöpning #running #ultrarunning #trailrunningsweden #traildog #canicross #nature #farm #nikon #dji
...

Så kul - den nya ideella löp och träningsgruppen Tjuvkil Runners är igång!

Vi springer ihop på torsdagar och andra dagar på uppstuds. Sköna stigar i skog och längs havet! Fritt att hänga på om du är sugen på havsluft!

Ingen formell instruktör och ingen avgift - endast för att inspireras av varandra!

#tjuvkil
#tjuvkilrunners
#löpning
#trail
#trailrunning
#trailrunningsweden
...

Sverige Springer Winter Series lopp nummer 3. Det blev en trailrunda på cirka 7k med bra sällskap!
#sverigespringerwinterseries sverigespringer #jagspringer #löpning #runhappy #runner #springa #löparglädje #ilovetorun #justrun #runtoinspire #instarunners #runnersofinstagram #runday #trailrunning #trailrunningsweden #ensvenskklassiker #träningsmotivation #lidingöloppet #göteborgsvarvet
...

Trailsnack

Vårt diskussionsforum på Facebook

 

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

2 days ago

Någon som har förslag på en vettig nödfilt som tar liten plats och alltid kan ligga i ryggan eller en midjeväska? Du slog mig idag när jag sprang i skogen i -10, I ofodrade tights och löparjacka, att man faktiskt kan tex bryta foten och behöva vänta ganska länge på hjälp. Söker jag på nätet hittar jag en uppsjö, ifrån 35 kr till flera hundra. ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Jag har foliefilt i ryggsäcken.

Jag köpte min foliefilt på Clas Olsson för typ 20 kr.

Bra tänkt. Jag har också köpt billiga foliefiltar. Dax lägga den i ryggan igen.

Mycket vettigt. Jag springer ofta ensam och långt ifrån vägar mm och nu vintertid har jag en förstärkningströja ihoprullad längst bak i löparvästen + en alufilt för några tior. Sedan ett par extra vantar + en mössa i framfickorna. Gör mycket att kunna kasta av sig en blöt/svettig buff och få på en bra mössa på huvudet och samma sak med de tunna löparvantarna och byta till ett par i fleece.

Av era svar tolkar jag det som att en billig alufilt duger gott 👍🏼

Överlevnadskit i form av foliefilt för 20 kr och en dauerlinda bor i min väst. Vintertid även en tunn torr merinotröja i tät påse. Gör en otrolig skillnad att kunna få på ett torrt lager om man måste stanna.

Det var många bra inlägg på detta. Mycket jag inte tänkt på, när jag springer själv i skog, mörkerlöpning osv. Många bra tips ta till sig👍

Ja har även med mig en nödvisselpipa.

Jag har ALLTID en undeställströja i marinoull i ryggsäcken ifall jag behöver värme. I Salomons västar (åtminstone adv skin 12) så följer det med en nödfilt redan vid köpet om det riktigt kör ihop sig 💪

I got this from Amazon. Really light.

Foliefilt är bra men duger inte till mycket själv. När jag springer långt själv i kyla har jag alltid en varm mössa ( hjärnan snor 20% av all värme ), en tunn torr undertröja samt varma vantar. På detta klarar jag mig rätt bra även om något skulle hända. Är det riktigt kallt som nu åker även ett par tunna överdragsbyxor och dunisen ( liten dunjacka) med på långturer ( över 2 mil och långt till närmaste väg) ensam i skogen.

Många bra tips! Tack för påminnelsen om att rusta sig mot kylan på turen. Själv hade jag inte tänkt på en alufilt, bara något extra plagg. Salomon adv. Skin8. Har en visselpipa o många bra fack. Så en alufilt ska läggas dit. Telefonen är med också.

Ingen som vet något litet och bra första förband att ha med sig i löparväskan?

View more comments

2 days ago

Drömde inatt att jag råkade hamna i ett lopp, sprang bara in när det var ett par km kvar. Fattade efter en stund att jag låg som första tjej i loppet och började tycka allt kändes lite dumt🙄. Ja ni vet man är inte skitsnabb när man springer i drömmarna, och jag kämpade verkligen med att få med mej benen på ett vägvinnande sätt😂. Fick med mej en robotgräsklippare som var någon slags banvinst.... Kom aldrig fram till mål innan jag vaknade otroligt stel och öm i musklerna! Jag tror jag saknar skogslöpningen😅! ... Se merSe mindre

Drömde inatt att jag råkade hamna i ett lopp, sprang bara in när det var ett par km kvar. Fattade efter en stund att jag låg som första tjej i loppet och började tycka allt kändes lite dumt🙄. Ja ni vet man är inte skitsnabb när man springer i drömmarna, och jag kämpade verkligen med att få med mej benen på ett vägvinnande sätt😂. Fick med mej en robotgräsklippare som var någon slags banvinst.... Kom aldrig fram till mål innan jag vaknade otroligt stel och öm i musklerna! Jag tror jag saknar skogslöpningen😅!

Kommentarer på Facebook

Drömde en natt att jag var sen till starten till ultravasan 90. Missade starten med 1 timma och fick då springs ikapp täten.. Jippi för mig hahaha

3 days ago

Kyligt och fint under eftermiddagens kortrunda i Sandsjöbacka idag. Någon här som springer Sandsjöbacka Trail Öppet spår? Längder? Lurar på 30 kilometer, lite glömt av detta event och inte planerat in det denna helg men väderleksmässigt borde man passa på. ... Se merSe mindre

Kyligt och fint under eftermiddagens kortrunda i Sandsjöbacka idag. Någon här som springer Sandsjöbacka Trail Öppet spår? Längder? Lurar på 30 kilometer, lite glömt av detta event och inte planerat in det denna helg men väderleksmässigt borde man passa på.

3 days ago

Kanske finns fler som vill anmäla sig till ett låtsaslopp? ... Se merSe mindre

Kanske finns fler som vill anmäla sig till ett låtsaslopp? https://idrefjallmaraton.se/latsaslopp/

1 week ago

Klocka att ladda in gpx-filer i. Gillar Garmin. Har aldrig sprungit efter klockan. Har en Forerunner 235 idag och känner väl att den inte riktigt är gjord för uppgiften.
Funderar på Forerunner 945. Eller kanske 745. Eller nåt annat. Är ingen nörd vid datorn utan jag tycker bättre om att träna så det ska vara lättskött att ladda in.
Andra förslag?
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Vet inte om det är en gpx-fil men jag använder DWMap till att göra banor till min 235. dynamic.watch

Jag har en GritX från polar. Brukar ladda in gpx från Komoot - funkar bra. Man får en pil på klockan som pekar vilket håll man ska åt. Kan inte jämföra med din Garmin så jag kan inte bedöma om det funkar bättre på Polar, men enligt mitt tycke funkar det finfint. Intressant som stöd första gången, sen hittar man ju själv 😉 Men en klassisk papperskarta är nästan roligare. Att vara lite vilse är ju trots allt halva glädjen 😁

Funkar kanon på min Garmin Fenix 5 så kommer va kanon även på 945 eller 745! Inte svårt att föra över heller 😀Garmin är bäst 🕺🏽

Har en Forerunner 245, jag både gör egna banor i Strava som jag exporterar ut GPX-filer från och laddar ner GPX från diverse lopp och lägger in i telefonen. Funkar fint, får upp banan i klockan som jag kan följa och får även instruktioner om när det ska svängas höger och vänster och om jag hamnat ur kurs etc.. Har räddat mig flera gånger 🙂

hm... gamin fenix, 245, 945 och 745... alla verkar ha så att man kan ladda ner gpx filer till klockan, men det framgår int hur själva vägvisningen går till när man ska springa efter nedladdade rutten... ser man tex kartan/rutten i klockan? "buzzar" den till om man kommer utanför rutten, eller hur funkar det? Garmins egen informationsansvarige sägr att de enda de garanterar är att nedladdade gpx filern från garmin connekt ska funka, men om jag vill ladda ner en rutt, från en annan som har sprungit med gamin-klocka, så garanterar de inte att det funkar.

3 days ago

Hej, nur börjar det blir några minusgrader verkar det som och jag undrar om ni har några tips hur man inte andas in så mycket kyligt luft?
Jag ör tacksam för alla tips och rådgivning
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Jag andas genom både mun och näsa, blir det för kallt lr ansträngt, brukar jag köra upp tungan i gommen mot framtänderna. Funkar för mig. Idag -14°, på skidor.

En löparvän uppåt landet sprang i -27 i den här !! Inte provat själv men Anja kanske vill berätta 😃

Jag har de senaste veckorna använt en sådan här andningsmask/värmeväxlare när jag sprungit i i temperaturer mellan -10 och -25 grader. Känns kanske lite klaustrofobiskt men det är det definitivt värt. 👌 Finns t.ex. att köpa här: www.skistart.com/p-54956-airtrim-andningsmask-sport.aspx?gclid=EAIaIQobChMI9bj1vpWc7gIVFtGyCh1q7g...

Såna här är ju annars också bra att ha i munnen - lite mindre 👍

Dubbel buff funkar för mig i upp till -28 Bor i Åre...

Det är så inte farligt med kall luft så har man inga problem såsom köld astma så är det bara att vara ute och njuta.

1 week ago

Hej. Kan någon rekommendera en bra fysioterapeut/naprapat/sjukgymnast med löparkunskaper i Stockholm?

Jag har en häl som har bråkat i många år efter löp-pass och nu har jag siktet inställt på att kunna springa ett 50K fjällmaraton, och för det behöver jag hjälp med att få till hälen. (förutom all annan träning...)

PS. ny på forumet, sökte på ämnet i trådarna men hittade inget.
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Access Rehab i Hammarby Sjöstad, Fysioterapeut Tobias Yde’n 👍🏻 Specialiserad på löparskador, jag har gått 1 år hos honom och är nu ”frisk”.

Jag gick från att ha molande värk o halta o inte kunna knappt jogga, till nu 1 år senare springa flera mil trail 👍🏻

Access rehab är riktigt bra

www.athletescare.se/om-oss/ Björn Sverre Hjellødegård är en väldigt duktig naprapat som jobbar med allt från motionärer till olympier. Jobbar dock bara en gång i veckan. Har ett hollistiskt arbetssätt o ser till hela kroppen. Han är lite dyrare men väl värd pengarna.

Mats Emilson på Rehabkliniken är mycket bra (och även löpare själv); www.naprapater.com/

Mikael Klintmark, Naprapatgruppen Täby, rekommenderas starkt!

Grymt bra 😊✌️

Jens på Lidingönaprapaterna, riktigt duktig och rakt på sak... berättar obekväma sanningar för löpare att höra👌

Inte bättre att ta Löpcoachning för att hitta skonsamt och naturligt löpsteg? Hur du rör dig borde vara rotorsaken. Kolla varjesteg.se Har distanscoachning.

Mats Kempe Kan varmt rekommendera Jimmy Englund på www.sthlmkirorehab.se/ Kunnig och enormt kompetent!

Tack för alla svar, har lyckats boka en tid hos Tobias Ydén nu så får vi se hur det går.

View more comments

Hämta fler

Poddar

Här samlar vi alla för Trailrunningpodden och Idre Fjällmaratonpodden. Trevlig lyssning!

 

Strava

Gå med i Trailrunning Swedens klubb på Strava och peppa ihop!

 

Intervju med finska landslagsläkaren Katja Mjösund om Covid-19 och konditionsträning: https://www.instagram.com/tv/CKETfHrnPtb/?igshid=1hkye2o8yblsk

Kul att Stockholm Trail satsar på sprintlopp inför 2021💨. https://trailrunningsweden.se/2021/01/11/stockholm-trail-lagger-till-en-sprint/

Vårens löpargrupp i Göteborg fullbokad.💫

En löparrygga som håller vätskans temperatur i minusgrader. Vi har testat USWE Nordic https://trailrunningsweden.se/2021/01/13/vi-har-testat-uswes-vinterrygga/

Intervju med HOKAS Erik Desmeules. https://trailrunningsweden.se/2020/12/23/de-utskrattade-skorna-som-blev-en-succe/

Toves första pallplats i Skimo-världscupen. https://trailrunningsweden.se/2020/12/20/tove-2a-i-varldscupen-i-skimo/

Nyhetsbrev

Prenumerera på våra nyhetsbrev och få tillgång till specialerbjudanden.

 

Meny

X
X