Lopprapport Big's Backyard satellite world championsship

Vaknar och förstår inte varför jag ligger i sängen. Varför jag inte springer längre. Sen inser jag att det inte ens har börjat. Jag har inte brutit. Att det bara var en dröm och jag andas ut.  Jag vill börja den här race rapporten med att tacka. Jag vill tacka hela Team Sweden (Diana Kämpe, ...

7 november, 2020 | , ,

Ultralöpare som helst springer stig och obanat. Skriver om charmen med att springa långt och länge, om att försöka förflytta mina egna gränser samt livet på fjället tillsammans med min malamute Scout.

Kontakt: [email protected]

Mål: Att springa längre och snabbare och ha så roligt som möjligt längs vägen.

Motto: Det går aldrig som man tänkt sig men det blir bra ändå!

Vaknar och förstår inte varför jag ligger i sängen. Varför jag inte springer längre. Sen inser jag att det inte ens har börjat. Jag har inte brutit. Att det bara var en dröm och jag andas ut. 

Jag vill börja den här race rapporten med att tacka. Jag vill tacka hela Team Sweden (Diana Kämpe, Lisa Amundsson, Pernilla Otto, Leonora Johnson, Malin Barrulf, Niclas Gällentoft, Milkael Antonsson, Mikael Blomqvist, André Rangelind, Henrik Bengtsson, Daniel George, Marcus Ekenstierna, Johnny Hällneby och Tobbe Gyllebring) för att jag fick dela den här upplevelsen med er. Ni är bäst. Jag vill tacka Janne och Axel Svärdhagen för er positiva energi, uppdateringar och för alla de gånger som ni kom och mötte oss i varvning. Jag vill tacka Sweden Runners för att ni ordnade allt på bästa sätt. Jag vill tacka Roger för att han lyckades med konsttycket att ta hand om mig, bortblåsta tält och tre hundar samtidigt. Jag vill tacka Ellen, Martin, Petra och alla andra supportrar på plats. Jag vill tacka Jacob Zocherman som med bilder och film dokumenterat hela spektaklet. Jag vill tacka alla människor som kom till Älvdalen för att se oss galningar springa runt runt. Men framför allt vill jag tacka er som satt hemma och följde oss och sände en massa kärlek via telefon och sociala medier och fick oss att känna oss som att vi var en del av någonting större (hur flummigt det nu låter). TACK. 

Det är bara löpning, men samtidigt så mycket mer och jag är tacksam över allting den låter mig vara med om. Jag som aldrig kommer att bli en löpare utan en vanlig tjej som älskar att springa. Som älskar det enkla i att ta mig fram till fots. Jag är tacksam över de människor jag får träffa, de vackra platser jag får se och för upplevelser som berör mig på djupet. Att springa timme efter timme på en och samma bana kan tycka meningslöst i jämförelse med att springa i bergen, i skogen eller på fjället men jag börjar förstå att varje varv i en backyard är en upplevelse i sig, om man bara ger sig hän. Inför Älvdalen hade jag bestämt mig för att stänga av och gå in i robot-mode men istället levde jag varje minut. Älskade varje sekund hur konstigt det än låter. Jag har 54 timmar som jag är så obeskrivligt tacksam över och så en 55:e som inte lämnar mig ifred. Ett jävla varv som jag inte är färdig med. Som jag inte kunde kontrollera utfallet över. Jag har alltid trott att det är jag som kontrollerar hur mycket jag vill ta ut mig, och att jag själv dikterar villkoren. Att det bara handlar om att vilja tillräckligt mycket. Men den här gången blev jag tagen på sängen och det skrämmer mig. Att saker och ting kan ta slut utan att jag kan se det komma, förutse eller påverka. Att jag i ögonblicket är chanslös. I ultralöpning så som i livet. Sårbar. Vek. Värdelös. Tankar som bara är tankar, inte sanning, men som ändå letar sig fram och lämnar tvivel. “Utan tvivel är man inte klok” men med med för mycket tvivel blir man galen. En hårfin gräns. Jag hade inte tänkt skriva en racerapport från Älvdalen helt enkelt för att det är för mycket som gnager och jag inte vill sitta här och vara ledsen och missnöjd över att jag sprungit 54 varv. Jag VET, det är jättelångt. När jag tänker på att Courtney Dauwalter och Maggie Guttrl faktiskt är de enda kvinnor i världen som någonsin sprungit längre än så i backyardsammahang så är det nästan ofattbart. Att jag på mina samtliga fyra backyards faktiskt sprungit längre än någon annan svensk dam är också rätt häftigt (även om jag är övertygad om att det inte kommer att se likadant ut nästa år). Det är inte illa för någon som är en rätt motvillig backyard- och plattlöpare. Men ändå kan jag inte bortse från det faktum att jag hittills bara DNF:at i den här förbannade tävlingsformen. 

Vi, dvs jag, Roger och våra tre fyrbenta, kommer till Älvdalen fredag eftermiddag. Ett flertal löpare och supportrar samlas och går banan tillsammans och därefter är det gemensam middag. Jag känner flera av löparna sedan innan och känner igen övriga från sociala medier. Vi är ett starkt lag med en hög lägstanivå och en bra mix av tjejer killar och olika åldrar. Det blir en ganska tidig sorti, jag har lite svårt för det här sociala dagen innan ett lopp då jag tenderar att bli för nervös och tappa fokus, fladdra iväg. Men till skillnad från ett vanligt lopp så är detta till stor del en lagtävling och prioriteringarna blir på så sätt annorlunda. 

Starten går kl 14 på lördagen. Vi är där några timmar innan, sätter upp tältet där Roger och hundarna ska campera och ställer i ordning backar med energi och extra kläder. Så är det gruppfoto och äntligen dags för varv nummer 1. Första timmarna i en backyard är väldigt ospännande, särskilt i ett rutinerat gäng som detta. Ingenting ska hända och det gör det inte heller. Vi försöker alla helt enkelt göra det vi ska och sköta uppspelet på ett så bra sätt som möjligt. Jag har börjat lära mig hur viktigt det är att arbeta förebyggande och skjuta på förfallet så länge som möjligt. För det kommer. Förr eller senare tar sömn- och energibristen ut sin rätt och milen i benen gör sig påminda.“It’s easy until it’s not” stämmer. Själv påminner jag mig också om att precis allting kan gå åt helvete och att ingenting någonsin är så enkelt i verkligheten som det ser ut på pappret. 

Första natten passerar utan något större avtryck. Det har fortfarande inte börjat. Jag är inställd på att ha fruktansvärt tråkigt och att misströsta men finner till min förvåning att jag har ganska trevligt. Jag har förkastat robot-mode och gått in i Anna-mode, ska jag göra det här ska jag banne mig göra på mitt sätt. Inga renodlade galenskaper men att ha så kul som möjligt under kontrollerade former kan ändå inte skada. Nattens höjdpunkt blir när jag nästintill lyckas skrämma livet av Niclas Gällentoft när jag hoppar fram bakom ett träd och skriker. Frampå morgonkvisten får vi beskedet om att laget inte längre är intakt då magproblem tvingat André Rangelind av banan. Nästa tapp blir Pernilla Otto. Målet blir att övriga löpare ska över 24 h. Lisa Amundsson har problem med benen och är på väg att bryta flera gånger men blir övertalad av medlöpare och support. Jag får springa den 24e varvet med henne innan hon till slut tackar för sig. 

Efter 30 timmar plus minus börjar det märkas att vi har hållit på ett tag och skaran av löpare minskar. Själv har jag en del problem med magen och när jag under 32a varvet gång på gång tvingas ut i skogen för att spy så börjar jag för första gången oroa mig över att detta inte kommer att hålla länge till om vi inte gör något åt läget. Så jag ringer till Roger och berättar att jag kräks. Han undrar vad han ska göra åt saken. “Inte vet jag, du får prata med de andra, det finns många erfarna ultralöpare på plats. Bara lös problemet”. Sen koncentrerar jag mig på att springa och på det faktum att även om jag inte får i mig någonting mer från och med nu så kommer jag ändå kunna harva runt ett tag till om så bara för att samla varv. I varvningen är vi överens om att strypa energin några varv och försöka med det vatten som går. Det känns rimligt då jag är “fräsch” i övrigt. När magen börjar lugna ner sig kör vi på ris och vid varv 37-38 börjar saker och ting stabilisera sig. Dock skördar natten sina offer. Johnny har jobbat mot tiden sista varven och efter varv 37 är han helt sonika helt slut. Micke Blomquist ger sig ut på varv 38 men kaskadkräks efter bara några hundra meter och så är det bara jag och Tobbe kvar. Jag förklarar krasst för honom att vi antingen ser det som en tävling från och med nu eller så hjälps vi åt och försöker komma så långt som möjligt. Det är inget att diskutera och vi enas om att vi ska så många varv till som det bara går. 

Efter 42 timmar börjar jag bli less. Tiden går långsamt. Så jag bestämmer mig för att lägga upp ett 8-timmars block. Åtta timmar myspass kan jag alltid springa utan att det är särskilt betungande. Skillnaden är att jag normalt inte har varit igång i nästan två dygn innan men man kan inte haka upp sig på petitesser. Så jag överger backyardkonceptet och ger mig ut på långpass. Flyttar ut stolen i solen och klappar hundar. Fikar. Dricker kaffe (dock inte lika mycket kaffe som Janne…) Har det ganska bra. Men min mage är återigen missnöjd och allting rinner rakt igenom. Vilket är ett problem då det numera står publik i princip överallt längs banan. Tobbe har haft en dipp men är på väg tillbaka. Vi förbereder oss på en tredje natt. Jag bestämmer mig för att göra ett nytt försök att inte äta och dricka på några timmar innan den kommer. Magen blir lite bättre men varv 53 börjar jag få andra problem. Allting rör på sig och jag har svårt att fokusera, nästan så att jag blir sjösjuk. Varv 54 kopplar huvudet bort men där och då tänker jag att det egentligen inte gör någonting utan kanske till och med är bra. Att jag fortfarande ska kunna springa utan problem, banan borde jag ju kunna i sömnen vid det här laget. I varvning försöker jag äta ris men träffar inte munnen. Och tiden rinner iväg. Vi måste göra något inför nästa varv. Ellen och Roger rådslår. Vi går ut på varv 55. Benen rör sig bra men jag fryser. Skakar. Hackar tänder. Vet att det blir varmt efter ett tag men det kalla tar över kroppen och så får jag inte längre luft. Rasar ihop på asfalten. Jag måste andas, resa mig upp och springa, men kan inte kontrollera det som händer. “Dör jag nu?” Så hör jag Petras röst och släpper allt. När jag har koll igen ligger jag på ett golv. Taket droppar, rinner. En flod av ormar, lianer som slingrar sig. Jag vet att det inte är sant, att jag bara är trött. Att jag borde vara ute på banan istället för att ligga här på golvet. Fan. 

I teorin kan jag dela in i saker jag gjorde bra och mindre bra. Det fanns många saker som var bra: Jag sprang relativt jämnt och klokt utan något “vansinnesvarv” och jag står fast vid att det inte hade blivit bättre av långsammare varvtider. Humöret och motivationen var bra under större delen av tiden och jag funderade aldrig på om jag skulle fortsätta eller sluta springa utan hade gjort klart från början att jag skulle springa “klart”. Fanns det något jag hade kunnat göra annorlunda där och då ute på 55 varvet? Jag vet faktiskt inte. Andats, ställt mig upp och sprungit. Det låter enkelt. Hade jag klarat det om jag vore starkare rent mentalt? I “slutskedet” fanns det nog inte så mycket jag hade kunnat göra annorlunda. Däremot under tiden fram till dess. Vågat varva ner och på riktigt försöka sova i varning? Haft bättre koll på vad min mage tål och inte tål. Borde jag övat mer specifikt innan på sömn och energi? Gjort upp nödplaner? Övning ger färdighet men tyvärr får man den bästa träningen i skarpt läge. 

Jag vet fortfarande inte tillräckligt mycket om min kropp och hur den reagerar på den här typen av distanser och jag kan inte tillräckligt mycket om lång ultra. Rent objektivt är det inte så konstigt då jag aldrig sprungit ett sammanhängande distans längre än 100 miles och dessutom är relativt oerfaren även på den typen av sträcka. Saker och ting måste få ta tid. När det gäller mig själv är jag perfektionist och ganska oförlåtande. Jag vill inte ha MVG på ett prov, jag vill ha alla rätt och en stjärna i kanten. Men jag har lärt mig att livet inte blir så vidare trevligt om man inte kan hantera misstag, misslyckanden och gå vidare. Lära och försöka göra bättre nästa gång. Och vi är återigen tillbaka till det så kallade tålamodet. Jag hade hoppats på att springa till dess att jag helt enkelt inte hann runt ett varv inom tiden men nu blev det inte så, däremot sprang jag ju åtminstone till dess att jag inte kunde springa längre denna gång så det var kanske ett steg i rätt rikting ändå och ett tecken på att jag börjat bli bättre på att lämna det bekväma. 

[caption id="" align="alignnone" width="1417"] Foto Jacob Zochermann[/caption]

Prenumerera på Trailrunning Swedens nyhetsbrev

Senaste blogginläggen

  • ÖtillÖ World Championship 2021 - del 2 Linda Doktar
    Läs mer
  • Pryltest - Adidas Terrex Speed Pro SG Niclas Bergqvist
    Läs mer
  • Racerapport: Järvens bana Salming Idre Fjällmaraton! Peter Lindquist
    Läs mer
  • En skada kommer alltid i fel tid men låt inte det hindra äventyret Janne Svärdhagen
    Läs mer
  • Att börja om från början Tony Hoffstrom
    Läs mer
  • Val d'Aran 2021 Anna Carlsson
    Läs mer
  • Felspringspolitik. Och en terapeutisk rapport från Mora Trail Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Äntligen måndag, äntligen Trailrunning Sweden-löpgrupp! Gunilla Kidmark
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Vi är sociala

Följ våra kanaler

#trailrunningsweden

Share the passion of trail

Recovery day, enjoying the fall ...

That's a wrap. That was one tough loop. But ooooh how beautiful and fun(?🤔🤪) 👌👌 One of the greatest loops I've ever done although many other races have been longer. But it's almost impossible to try to grasp how much 5000 meters of vert up AND down in "only" 61 km in mostly seriously (and sometimes pretty exposed) technical alpine terrain is. 😳 What a day! Thanks infinitetrailsrace 😅👏👏 #infinitetrailsrace #trailrunning #trailrunningsweden #triathlon #swimbikerun #jagspringer #löpning #running #laufen #ultrarunning #ultrarunner #beardedrunner #trailbeard ...

TSC Lidingöloppet 30 2021 is in the books 📚
Thanks 😊 to lidingoloppet and all the happy volunteers for a fantastic job and a great sunny race today. Thanks🙏 to sauconyrunclub and head coach johnkingstedt for letting me be one of their fantastic coaches that trained for this race. BTW sauconysverige also makes great running shoes👟 and I love the Endorphin serie 😊. But the biggest thanks 🙏 goes to my legs that after two tough weekends with two 50Ks Ultra’s still delivered a decent time and result today. Next planed race will be stockholm_42195 in two weeks and hopefully I will then have fresh legs at the starting line.

#BeUnbreakable #DoHardShit #Spartan #SpartanGlobalBA21 #SpartanRace #SpartanUK #SpartanEurope #SpartanTraining Spartan JaybirdSport #PowerYourPassion TheSkinAgent #JagÄrBekväm VJSportShoes #TheBestGripOnThePlanet #EFIOCR #TSMRunning #Runacademy Salomon #TimeToPlay SalomonSverige SauconyRunClub #SauconyRunClub #Marathon #Ultra #Runstreak #IdreFjällmaraton #BliOslagbar #TrailRunningSweden #TrailRunning #Trail #Skyrunning #OCR
...

Rekord på rekord slogs i år trots utmanande förutsättningar.

På grund av restriktioner under vår och sommar så fick vi oväntat stor konkurrens av andra lopp som flyttats till samma helg eller nära inpå vår loppdag den 4:e september. Trots detta hade vi fantastiskt fin uppslutning på EB-loppet med omkring 200 deltagare på plats!

Förutom dessa fina välgörare så hade vi både deltagare på distans och väldigt många privatpersoner som skänkte pengar via vår gåvoknapp.

Sist men inte minst så satte vi rekord i antal sponsorer, hela 16 företag valde att sponsra oss i år.

Alla ni tillsammans har därmed möjliggjort att vi kan skänka den fantastiska summan 150000kr till forskning kring EB, stort tack!! Vi återkommer med mer info längre fram kring exakt vart vi skänker pengarna.

#Ebloppet #run4ebsweden #cureeb #healeb #fighteb #stopeb #epidermolysisbullosa #butterfly #butterflychildren #fjärilshud #fjärilsbarn #välgörenhet #välgörenhetslopp #partille #göteborg #öjersjö #kåsjön #älskalöpning #trail #trailrunning #springigbg #löparglädje #trailrunningsweden #löpning
...

Tack Koster swimrun & tack monique.s.h för en fantastisk helg kosterswimrun ...

Night trail with my little friend 🔦🌲

#sweden #trailrunning #trailrunningsweden #runningfervor #adventurespirit #truegrit #runningterritory #worlderunners #trekkingandphotography #runnersofinstagram #runner #runningmotivation #runningtherapy #gorun #runninginspiration #nordicphotos #unlimitedscandinavia #scandinavianphoto #adventurespirit #salomonrunning #swedenimages #loves_sweden #visitsweden #runninglife #trailrunningsweden #timetoplay #salomonadvancedskin5 #minischnauzer
...

🏅 En sån här kan bli din tillsammans med den klassiska Härnö Trail-buffen 💯 Nu går vi in i slutspurten! Anmäl dig om du inte gjort det än, eller ta med dig en kompis! Anmälan via länken i bio 👆🏼

#härnötrail
#mitthärnösand
mitt_harnosand hemabharnosand icamaxiharnosand
umarasports
finapab
gansvikschoklad
#cramohärnösand
#trstrailtour #trailrunningsweden trailrunningswe #traillöpning
...

Idag springer många berlinmarathon , vilken känsla nu när både världen och Sverige öppnar upp igen … och lopp som detta blir möjligt …. Så alla ni som springer på Berlins gator idag njut av det nya …
.
🇩🇪🇸🇪 #run #running #runners #jagspringer #löpning #träning #marathon #løping #løb #laufen #juoksu #runspo #runhappy #runshots #löparglädje #justrun #instarunner #svensklöpning #swedenrunners #longdistancerunner #igrunners #instarunning #instagram #instarunner #trailrunningsweden #runhbgm #runasone #maurten_officiell #instarunnerteam #berlin #sweden 🇩🇪🇸🇪
...

Trailsnack

Vårt diskussionsforum på Facebook

 

1 day ago

Hej! Jag söker tips på skaljacka för löpning höst/vinter som är vattentät eller klarar kraftigt regn. Vad använder ni? Tack för hjälpen! Hälsningar Liv ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Inov8 ultrashell om du menar vattentät

Salomon Bonatti Pro WP 👍

Använder Trimtex Instinct 2.0 Jacket . Regn och snöblask. 👍

mm jag använder en bommulsanorak från Norröna (Svalbard) när det inte regnar. Den andas mycket bättre än alla skaljackor. Sedan har jag en 10 liters ryggsäck på ryggen med vatten och ett lättvikts regnställ från Norröna. Regnstället tar jag fram om det börjar regna.

Stellar Equipment Ultralight

3 days ago

Hej!
Jag springer för närvarande i Salomons sense ride 2 och trivs bra med dom, främst för att dom sitter som gjutna på fötterna. Däremot är greppet inget vidare nu när det börjar bli blött på stigarna.
Behöver tips på vilka skor som kan tänkas passa mig. Har kollat lite på Icebugs modeller och även Altra. Så, tips mottages! Ska tilläggas att jag inte bor nära någon vettig butik med möjlighet att prova ut skor.

Tack på förhand löparvänner.
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Kör med Sense ride 3 och supernöjd med greppet på dom, så är du nöjd med modellen i övrigt kanske du ska spana på sense ride 3 eller 4 som finns nu 😊

Icebug och VJ har klart bäst grepp. Är det till långdistans eller kortare/tävling? VJ Spark ska vara en bra, allsidig sko. Helt nysläppta. Icebugs Acceleritas är outstanding om man har smala fötter och vill ha en snabb sko. www.vjsport.fi/se/shoes.html

Scott supertrac 👌

Vj ultra, icebug Capra eller icebug outrun 🏃🏽‍♀️👟😅

VJs skor (alla modeller, finns lite olika beroende på distans och din egen fot) har bästa greppet!

Allt med vibrem sula, är grymt

Har Sense Ride 3 och det är superbra grepp. Köpte Altra Lone Peak 5 nu och sämre grepp får man leta efter.

VJ - Best Grip on the Planet

Sitter som gjutna... 😬 testa Altra Timp. Passar sitter skönt. Bra grepp. Lagom dämpning. Jag springer mycket i dom. Från korta distanspass hemmaomkring till fjällmaraton. Funkar även på lite asfalt. Jag saknar inget i den skon.

ok jag kör sense ride 4, helt sanslöst bra grepp! kör på dem!!

2 days ago

Halloj!
Hoppas det är okej med ett litet säljinlägg.

Köpte dessa när jag skulle springa BAMM för några år sedan, dom funkade toppen men har inte kommit till användning sedan dess. Storlek 38, tts enligt mig. Minns inte vad jag köpte dom för, men kanske att 500 plus frakt är ett rimligt pris?

Hittade lite info om dom här: https://amazon.com/Merrell-Womens-Terra-Trail-Runn…
... Se merSe mindre

Halloj! 
Hoppas det är okej med ett litet säljinlägg. 

Köpte dessa när jag skulle springa BAMM för några år sedan, dom funkade toppen men har inte kommit till användning sedan dess. Storlek 38, tts enligt mig. Minns inte vad jag köpte dom för, men kanske att 500 plus frakt är ett rimligt pris? 

Hittade lite info om dom här: https://www.amazon.com/Merrell-Womens-Terra-Trail-Running/dp/B00YBFSOCQ?th=1

Kommentarer på Facebook

Intresserad! Ser ut å vara hyfsat bred i tåboxen? Är dom det? 🤗

Tips,testa även att lägga ut dom här: m.facebook.com/groups/267978246887896/

2 weeks ago

Hej!
I torsdags frågade jag om det fanns några barfotalöpare. Det finns det 🙂.
Vi snackade mycket om skomodeller och vad man börjar med.

Här kommer en uppföljande fråga.
Hur väljer man rätt Vibram FiveFingers?
Jag rör mig i skog och vill kalla det jag gillar för Trail.
För detta verkar 3 st modeller vara lämpade:
1. V Alpha
2. V Trail
3. V Trek
De verkar komma i den ordningen också från lätt till tuff terräng.

Vad säger ni om dessa?
Hur är det med tåbox på FiveFingers och hur får jag rätt storlek.
Strumpa vill jag nog inte vara utan...
... Se merSe mindre

Hej!
I torsdags frågade jag om det fanns några barfotalöpare. Det finns det 🙂.
Vi snackade mycket om skomodeller och vad man börjar med.

Här kommer en uppföljande fråga. 
Hur väljer man rätt Vibram FiveFingers?
Jag rör mig i skog och vill kalla det jag gillar för Trail.
För detta verkar 3 st modeller vara lämpade:
1. V Alpha
2. V Trail
3. V Trek
De verkar komma i den ordningen också från lätt till tuff terräng.

Vad säger ni om dessa?
Hur är det med tåbox på FiveFingers och hur får jag rätt storlek.
Strumpa vill jag nog inte vara utan...

Kommentarer på Facebook

Jag har haft five fingers i tio års tid. Plats för tårna finns det alltid, problemet är ofta tvärs om att dina tår inte fyller ut hela vägen och kan få konstiga veck. Ullstrumpor i olika tjocklekar brukar fixa det. Det kvittar tycker jag vilka du väljer, allt handlar om hur du ska träna upp din fot och öga koordination, så du inte får genomslag som kan ge blåmärken under fotsulan. Lycka till

1 week ago

Tar gärna emot tips på bra skor att använda när det är blött i spåren. Då sten och rötter blir väldigt hala. ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Kolla VJ Sports skor. De har absolut bästa greppet! Här finns några modeller. Jag gillar XTRM. trailrunningsweden.se/utrustning/trailskor/vj/

VJ's är helt underbara på slirigt underlag - Jag kör med VJ Ultra när det bjuds på lite brötig terräng. www.vjsport.fi/se/ultra.html

Icebug har skor med bra grepp.

Jag köpte Topo, deras Ultra terräng med bred tåbox, testat på hala klippor och stenar , funkar bra.

Altra Lonepeak eller King

Har sprungit i otaliga sorters skor och bäst grepp hittills utan metalldubb har VJ erbjudit. Makalöst bra grepp på blöta stenar, rötter och spångar. Icebug kommer stark tvåa. Tråkiga är bara att har man väl testat ett par skor med bra grepp, så får man otroligt svårt att gilla andra skor efteråt när man märker hur halkiga de är i jämförelse.

Då är det låg sula som gäller👍 Föreslår Icebug spirit 8, hårdare stabilare sula, underbart grepp. VJ Intgrator. Mjukare sula underbart grepp. Mvh orienterare

+1 på VJ; har XTRM, MAXx och Spark. XTRM och spark har lägre drop och aggressivare sula, XTRM och MAXx har rockplate samt kevlar i ovantyget, XTRM lite smalare läst. Spark är nyaste trailmodellen och lättast, XTRM populär bland swimrunners. Springer Max 20k med XTRM och Spark, 15 och uppåt i MAXx. Ultra har jag provat på, och den har klart mest dämpning. På hala stockar biter dock inget gummi, så alternativ 1 är att lära sig hoppa över, alternativ 2 att köra heldubbat och alternativ 3 att skruva i 1-2 dubbar mitt under sulan - ungefär vid hålfoten.

Jag säger också VJ ultra eller icebug 😀

Altra mt 2, vibram sula. Har aldrig halkat med dom

Använder mina dubbade vinterskor ibland, funkar kanon när det är blött och rötter.. på sten får man fäste oxå... ibland.. inte😃

Jag tycker Saucony Peregrine funkar bra på allt utom is

View more comments

1 week ago

Vad har ni haft för på fötterna när ni sprungit Lidingöloppet (30 km) eller liknande triallopp eller trailträningsspår?

Själv så har jag sprungit i Asics DS Trainer med häldrop på 8 mm som inte är några trailskor men sprungit in på 2 tim 38 min i mitt senaste Lidingölopp tex.

Tyvärr så fick jag problem med höger hälsena under dec 2020 och är nu relaltivt återhämtad men känner att jag inte vill gå ned för mycket häldrop för säkerhetsskull. Sneglat på Adidas Terrex Speed Ultra med häldrop på 8 mm. Vad tror ni om den skon, någon som testat den, kan de vara ett bättre alternativ än Ds trainer?
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Lidingöloppet är inget trailopp det är ett terränglopp, då det är fina grusvägar och stigar så är väl en asfaltsko det självklara valet, spring i den skon du gillar.

Den bästa skon du kan hitta är den som passar dig. Det låter kanske klyschigt men det ligger mycket i det då varje person är olik från den andra och allas fötter ser olika ut, reagerar olika på löpningen och inte minst att vikt, löpsteg, terräng, längd och teknik spelar stor roll. Jag skulle prata med någon som kan löpning i en butik där du kan få testa ditt löpsteg med någon kunnig, testa olika skor på löpband och analysera hur du står på din fot för att få den ultimata skon för just dig. I Stockholmsområdet skulle jag vända mig till Löplabbet (Kungsgatan) eller Runners' Store (Regeringsgatan) Har du vägarna förbi Kalmar rekommenderar jag starkt att du besöker Prestationskläder där Jonas Carlander med personal kan hjälpa dig med deras enastående service och expertis. Själv springer jag i följande beroende på lopp, distans och underlag. Asfalt - ON Cloudsurfer Ger 6mm drop och ca vikt 300g/sko Tung terräng - ON Cloudventure Peak Ger 6mm drop och ca vikt 260g/sko Lättare terräng & stig - ON Cloudvrnture Ger 6mm drop och ca vikt 295g/sko Lycka till i jakten på den bästa skon.

I ran LL in Nike Pegasus Trail. The new model is even more comfortable

New Balance 1080 är väldigt skonsam i helgreppet och trycker inte på hälsenan. Kanske ingen tävlingssko men en superbra distanssko! Finns på Löplabbet om du vill testa!

1 week ago

Jag behöver skotips. Jag springer nu i ett par Altra Superior på kortare rundor och Asics GEL-Trabuco 9 på de längre. Älskar mina Altra men gillar inte Asics. Dels för att det är dålig kvalitet men också för att dom inte riktigt passar min fot.
Så jag skulle alltså behöva ett par andra skor med lite mer dämpning än Altra Superior för mina långrundor. Jag har testat Altra Lone Peak men tror att jag behöver några med lite högre drop. Jag har ett krav och det är att dom ska passa mina breda "ankfötter" :-). Det är ju delvis därför jag gillar Altra så mycket. För att alla tår får plats.
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Har du testat Topo?

+1 på Topo Athletic. Footshape och med lite dropp 0-5 beroende på modell.

Jag har samma behov som du. Ankfötter med behov av dämpning och drop. (Dessutom storlek 36, vilket är extra svårt att få tag på 🙁). Jag hade ett par Inov8 Parkclaw som jag älskade. Lagom drop, superbred tåbox, skön dämpning men ändå ”markkontakt” och jättebra grepp på alla underlag. MEN skon slets ut på tok för snabbt. Sulan var intakt, men tyget utvändigt och invändigt blev sönderslitet på nolltid. Inte prisvärda med andra ord. Sedan har jag klickat hem och provat ett antal skor som enligt tester och beskrivningar ska vara breda men inte är det… Något par som passat på foten, men inte passat min löpstil (landar på fram-/mellanfot). Till sist fastnade jag för Salomon Speedcross 5 Wide, men blev besviken för att de har uselt grepp på trädrötter. Sedan har jag även köpt ett par Merrell Moab Speed gtx på rea. Tänkte de kunde vara varma och sköna när snögloppet kommer. De är rymliga och sköna, men dålig löpkänsla! Känns klumpiga att springa i, så de används nu för skogspromenader. På väg springer jag i mitt fjärde par (tror jag) Hoka Clifton Wide. Provade Hoka Speedgoat för terräng, men de var för smala. Någon här i gruppen tipsade mig nyligen om Hoka Evo Jaws. Det kanske blir nästa att testa. Lycka till!

Måste rekommendera norda 001, aningen bredare än speedgoat framtill men känns inte alls lika klumpiga betydligt med dämpning än Salomon, ruskigt bra grepp också. Tyvärr snordyra men dom verkar ha en betydligt bättre livslängd än dom flesta skor och är bättre för miljön än dom flesta👍

Om du gillar Altra så ta ett par med lite mer dämpning och stoppa in en hälkil. Fick tipset om hälkil efter att ha sålt mina splitternya Lone Peak på grund av smärta när jag sprang även korta sträckor (ovan med 0 drop). Nu har jag sprungit även längre rundor med Superior och hälkil och det var 👌🏼.

Om du väntar till oktober kanske New Balance Fresh Foam More Trail V2 vore ett alternativ. Asfaltsvarianten av denna modell är snormjuk utan att man sjunker ned i den och har väldigt bred tåbox för att vara av traditionell form. 4 mm drop.

Altra olympus, super sköna för långa rundor

Topo

Säger som andra, Topo. Jag har bara haft de hemma för test, upplevde det som jäkligt sköna, men lite klumpiga. Sprang dock aldrig med dom, då jag kände ganska omgående att de skulle returneras. Bikester.se har Topo.

Poddar

Här samlar vi alla för Trailrunningpodden och Idre Fjällmaratonpodden. Trevlig lyssning!

 

Strava

Gå med i Trailrunning Swedens klubb på Strava och peppa ihop!

 

En av Sveriges mest meriterade löpare, @idanilssi är tillbaka efter långdragna skadebekymmer. https://trailrunningsweden.se/2021/07/19/ida-nilsson-jag-orkar-vara-trott-lange/

Löpargruppen i Göteborg-Härryda - vilken dundersuccé. Fullbokad inför hösten med 50 löpare på nån timme. https://trailrunningsweden.se/lopargrupper/goteborg-harryda/

Fem tjejer tycker till om nya MOAB FLIGHT från Merrell. https://trailrunningsweden.se/2021/06/10/moab-flight/

Intervju med Sebastian Ljungdahl. https://trailrunningsweden.se/2021/06/04/fran-oldrickare-till-skyrunner/

Jämn kamp mellan Fredrik Bakkman och Sebastian Ljungdahl i @skatasryggar . Karin Nilsson vann damklassen.

Efter positiva besked kring höstens motionslopp har det lagts till många spännande lopp i Trailkalendern. https://trailrunningsweden.se/trailkalendern

Nyhetsbrev

Prenumerera på våra nyhetsbrev och få tillgång till specialerbjudanden.

 

Meny

X
X