ÖtillÖ World championship del 1
Startfältet sätter av i full fart mot första simmet. Jag ligger före Patrik och försöker hitta ett tempo som känns ok. Tar rygg på lag 30 och känner att jag hittar vad lagom är.
Jag har innan loppet försökt jobba på att samla mig mentalt kring att vi gör vårt lopp och att jag ska hålla mig i vår egen bubbla. Jag tenderar att fokusera lite väl mycket på vad andra pysslar med och det resulterar lätt i destruktiva tankar som jämför vår prestation med andra lag. Här och nu handlar det om att klara cutofferna och att få ta sig i mål. Skulle vi dessutom slipa på vår tid så skulle det vara en bonus.
Innan start har jag bett Patrik kolla att linan inte har någon knut eftersom det föranledde en del trassel under ÖtillÖ Göteborg. När jag nu ropar att det är dags att langa fram linan lagom till simmet så har den trasslat. Argh.
Patrik lyckas lösa upp den relativt fort och vi slänger oss i. Det är kallt men hanterbart och jag är stolt över att Patrik hakar på utan panik detta år. Jag vet att han kan ha det tufft på första simmet.
Jag vevar på och känslan är att alla passerar oss. Vi simmar inte snabbt i jämförelse med andra lag. Men hur var det nu igen, skulle jag jämföra. Nej just det. Nu simmar du bara på Linda och slutar bry dig.
Klockan vibrerar efter 500 m. Bara 1200 kvar. Det är lite halvlångt men nu är vi igång. Efter ytterligare 500 m börjar jag längta efter att vara klar med det första simmet. När jag så småningom ser folk kliva upp längre fram drar ett stråk av avundsjuka över mig. Jag vill också vara uppe nu.
Till slut är vi framme och vi har en del lag runt oss vid uppgången. Känslan är att vi gjort ett helt ok första sim. Det känns grymt med tanke på att jag dagen till ära klivit ner en storlek i paddlar.
När vi är uppe ur vattnet har jag inte tid att vänta på att Patrik ska ta täten under sticker före. Får ett bra flow och passerar lag som är osäkra över de klippor och stenar som första löpet bjuder på. Bufflar mig fram på sidan av andra lag och hoppas att jag har med mig Patrik strax bakåt.
Ner och simma igen och vi blir trängda mellan två lag. Det är alltid störigt när lag kommer från två håll och man blir inklämd mellan. Försöker att fokusera framåt istället och lyckas sikta in oss på en bra uppstigningsplats.
Upp på klipporna och fram till första vätskestationen. Här står även Karin och Johan som gör ett reportage om ÖtillÖ för sjöräddningssällskapets tidning Trossen. Vi gör ett snabbt stopp vid stationen innan jag åter tar täten. Jag har ett bra rull och känner mig stark även i terrängen. Till och med uppför går det bra. Vi springer dock på ett långt led så tempot hålls tillbaka något. Tidvis är det klättring längs bergsväggar och här är det bara att ta det lugnt.
Sneglar på klockan och blir lika överraskad som tidigare år när sträckan fram till simmet är kortare än vad jag tror att den ska vara. Bara att slänga på sig badmössan och simglasögonen och leta sig ner i vattnet. Kort sim, kort löp och så sim igen innan vi är uppe på Runmarö.
På den långa grusvägen ligger jag åter framför och Patrik får påminna mig om att inte springa för fort i den lätta uppförsbacken. Jag sänker tempot men fortsätter streta framåt och vi ligger snart jämsides med ett herrlag som vi småpratar lite med. Det ger energi att ha lag runt sig som man kan hålla tempo med.
Vi kommer till första cutoffen och alla hejarop lyfter oss. Här står åter Karin och Johan och fotar och hejar. Vi stoppar i oss energi innan vi sticker vidare. Det är nästan 9 km löp på Runmarö och mycket går på grusväg. Vi betar av kilometer efter kilometer på ett föredömligt sätt och Patrik får påminna några gånger om att inte gå för fort.
Jag har så mycket energi som spritter i kroppen att jag omedvetet ökar tempot. Väljer att inte titta på klockan utan bara gå på känsla. Vi blir påhejade av Nicholas Roman och hans hund Lexi som belönar alla passerande lag med ett litet hejaskall.
Börjar längta efter att få simma och vet att jag dessutom ska få lyxen att ligga bakom i kommande sim som Patrik ska dra. Det är magiskt att få hoppa ner i det svalkande vattnet och återhämtningen det ger är över alltför fort. Upp och trassla i skogen.
Kommande löpsträckor är lite halvstökiga och vi växeldrar på Munkö. Känner mig lite tröttare i de tekniska partierna och petar i mig energi. Börjar bygga upp en mild oro inför det 1000-meterssim som snart väntar. De sim där en strobe visar vägen är långa och kan ibland vara stökiga.
Simmet går ändå över förväntan och jag försöker fokusera på att varje armtag tar oss framåt och det är det enda som räknas. Väl uppe vet jag att Patrik är kall. Jag är också kall. Försöker få upp värmen under det korta löpet över Käckskär.
Nu väntar simmet över till Nämdö där cutoff två väntar efter drygt 4 km löpning. Cutoff två är något av en nemisis då vi 2018 tvingades bryta där och 2019 sladdade in med enbart 30 sekunder tillgodo.
Jag vet fortfarande inte vad klockan är eller hur vi ligger till men Patrik tar min hand och säger, vet du, vi har 1 timme och 10 minuter på oss. Vi firar med att slå av något på tempot. Går i någon uppförsbacke och tar det lite lugnare. Vi passerar denna cutoff med 40 minuter tillgodo. Om inget oväntat händer vet vi att det här betyder att vi kommer att ta oss i mål då följande cutoffer är mer generösa.
