Känslan i mål efter ett härligt lopp! Foto: Alexander Neimert.
Egentligen skulle premiären av trailloppet Hoka Torekov-Båstad ha gått redan i mars men blev som så många andra evenemang framskjutet till nu i oktober. Lite synd tyckte vi ju då men wow vilken succé det blev med start i mystisk dimma och målgång i strålande sensommarsol! Det här kommer bli ett måste-lopp för trailälskare!
21,4 kilometer är en väldigt bra distans för ett lopp som vill locka många olika slags löpare, både elit och motionär känner sig utmanade och beroende på fart är det ändå en distans som många nya löpare vågar och kan ta sig an. Banan är på inget sätt enkel men till stor del är den plan längs havet och stränder för att vid flera tillfällen stiga högt upp på berget, slingra sig i leriga passager och gå rakt genom kohagar. Spännande löpning med andra ord!
Ett glatt gäng innan start. Både vi löpledare från Gbg/Härryda och Uddevalla och några av våra löpare som var med på loppet. Vi hade fler löpare med som startade i andra startgruppen.
Från startnummerutdelningen i Båstad gick det bussar till starten i Torekov, trevligt prat och glada löpare på bussen. Alla vi fyra ledare från Trailrunning Swedens löpgrupp i Göteborg/Härryda skulle springa loppet och vi hade fått med oss ett helt gäng av löpare från vår grupp, jättekul att vara så många som pratar och värmer upp innan start även om vi blev utspridda i två olika startgrupper.
Första start av Hoka Tprekov-Båstad! Foto: Alexander Neimert
I Torekov var det lite dimmigt och vi såg inte horisonten men så fort starten gick och vi började springa längs havet över strandängarna och kohagarna började dimman lätta och solstrålar sipprade ner på oss. Till en början hade jag sällskap med en god vän, jättekul att ta det lugnt och prata ikapp oss sedan sist vi sågs, hon kände väl till leden och banan vi skulle springa så det var roligt att få en privat guide som visade och berättade om sina små favoritplatser.
Så lyxigt med egen guide. Tack Maria!
8 enkla kilometer i början, vid Hovs Hallar började stigningarna där vi gick på led och fick klättra lite försiktigt ned över lösa stenar. Vätskestationen vid 9 km var skönt uppdukad i en grässluttning, gott med vätskepåfyllning för solen började värma ordentligt.
Hallå där! Foto: Alexander Neimert
Fortsatt löpning längs kusten på leriga stigar, steniga stränder och genom fantastiskt vackra bokskogar. Dimman låg kvar lite mellan träden, solen sken in genom det höstgula bladverket och skapade ett magiskt sken på stigen. Jag blev sådär betagen så att jag var tvungen att utropa "Åh så fint!" högt till mina medlöpare men de var nog lite för koncentrerade på stigen för att kunna uppskatta omgivningen. Jag njöt för fullt iallafall.
Om det inte hade varit lopp hade jag stannat och bara myst. Så vackert!
Vi kom ut på några kilometer grusväg och vidare på asfaltsväg upp till den andra vätskestationen vid 15 km, härligt med en kanelbulle och lite mer sportdryck och jag började räkna ner till mål. Banan vände åter ner i skog, genom hagar och nedför leriga stigar. Många löpare tog omvägar in i buskagen för att undvika leran, jag som älskar att springa i vatten och gegga öste på rakt igenom och sprang om. Med bra skor och kvicka fötter är det galet roligt att släppa på farten utför och ge sig hän! Vid 18 kilometer började den långa nedförsbacken och vi sprang ända ner till havsnivå igen, knappa 3 kilometer kvar till mål.
Bra pepp, lerig är snyggt!
Den sista biten gick längs vattnet på grusad promenadväg, vi mötte vanliga lördagsflanerare som hejade glatt och det var skönt att avsluta loppet med enkel och plan löpning. Solen sken nu från klarblå himmel, musiken och speakern i mål hördes på håll och jag var väldigt lycklig. Lycklig över att jag känt mig allt starkare genom loppet, att jag pratat med härliga löpare längs banan och fått uppleva ett nytt område med fin natur.
Yeay! I målfållan träffade jag vännerna, drack massor av vatten och mumsade chips.
I målfållan träffade jag mina löpledarkollegor och andra vänner, vi tog målbilder såklart och tillsammans gick vi ner på stranden, vi badade och bytte till torra kläder och avnjöt sen en nygräddad pizza i solen. Tänk, After Run på stranden som en sommardag fast det var mitt i oktober!
Tack för ett jättefint lopp!
Och vet du vad? Anmälan är redan öppen för nästa lopp som går i mars. Förmodligen blir det inte sommarvarmt utan senvinterfrostigt. Eller löpning bland små vitsippsknoppar och videung? Det ska bli spännande att uppleva banan under en annan årstid iallafall. Hoppas att vi ses!
Nytt äventyr på gång, Kullamannen Trail Ultra Spring 100 km
Men redan på fredag ska jag springa denna sträcka igen, fast åt andra hållet med start i Båstad och när jag kommer till Torekov ska jag fortsätta ca 9 mil till. Jag ska springa Kullamannen Trail Ultra Sprint 100 km. Jättespännande och nervöst, men jag ser det som ett nästan dygnslångt äventyr där jag ska få uppleva ännu mer av den fina kusten. Jag har sprungit över 9 mil två gånger tidigare i år med vänner och kommer att packa och förbereda mig ungefär som då, fast med den stora fördelen att nu ha tillgång till dropbag och vätskestationer. Kanske kommer jag springa ensam långa sträckor, kanske kommer det regna och vara kallt, kanske kommer jag inte alls klara av det lika bra som jag önskar. Men jag startar med inställningen att det ska bli en utmaning och en ny upplevelse. I nästa blogginlägg får du veta hur det går, eller följ mig på Instagram där jag kommer att uppdatera under loppet. Jag ska även livesända för 2XU Nordics så kolla in där om du vill veta hur det går. Hojta om vi ses!
