I söndags arrangerade Icebug sitt årliga Backyard Trail vid huvudkontorets bakgård i Jonsered. Just när bokskogen är som mest orange fick vi möjlighet att testa våra trailskor på de flesta underlag en sko ska klara av. Jag var anmäld till 16 km med 800 höjdmeter. Spännande!
Det här var nya stigar för mig, jag har aldrig sprungit i Jonsered tidigare. Ytterligare en rolig sak med traillopp, vi får se nya områden att återkomma till och utforska mer på egen hand.
Val av skor är ju alltid ett kärt ämne när det är dags för traillopp. Hur mycket av loppet går på hård asfalt eller grus, hur mycket mjuk skog? Har det regnat och stigarna är leriga, är det kallt och isigt, är det mycket stenig terräng eller kala berg? Vi vet ju att med bra skor blir känslan under loppet betydligt positivare och vad jag kunde läsa mig till skulle loppet erbjuda alla former av trailunderlag och bara lite grus och asfalt. Kraftigt mönstrade skor alltså så jag valde mina Icebug Acceleritas. Lätta och smala fast ändå tillräckligt breda för tåstrumpor, perfekta för det trippande steget. Inte dämpade, men det behöver jag inte på kortare distanser. Banläggaren jag talade med på väg till starten rekommenderade skor med metalldubb, själv hade han sprungit och snitslat banan med Icebugs skor Pytho4, samma sko som jag sprang tryggt i hela förra vintern på snö och is. Utanför kontoret hade Icebug dukat upp med massor av skor som löpare kunde låna och testa känslan i under loppet.
Starten gick precis bakom kontoret vid Jonsereds fabriker, först för 16 km och en kort stund senare för 8 km. De båda banorna följdes åt och var snart inne i den närliggande naturen. Upp över och nedför bokskogens kullar och in på granskogens smala stigar. Väldigt vacker natur att springa i! Där stigen smalnade av var löparna tvungna att sakta in och snällt springa på led, för att springa om i egen takt när mossan bredde ut sig. Det kom två vätskekontroller rätt så tätt, straxt före 4 km och sedan vid 5,5 km. Vid den senare kontrollen stod ett band och spelade, en öppen eld spred grilldoft och det var härlig stämning bland de hjälsamma funktionärerna. Vi skulle ha med egen mugg eller kåsa att dricka ur, jag hade satt fast min i nummerlappsbältet. Lite meckigt att ta loss och veckla ut med stela fingrar men absolut värt för att inte använda engångsmuggar.
Vid ca 6,5 km delade sig banorna åt och vi som sprang 16 kilometer svängde vänster och tog oss brant upp på leriga stigar för att sedan springa en dryg kilometer längs Stora Ramsjön. Smal stig med massor av hala rötter, men så fint längs det stilla vattnet.
Sedan följde några kilometer av upp och ner i granskogen. Jag hade sedan en tid tillbaka haft sällskap av ett gäng glada tjejer och vi sprang och småpratade, väldigt trevligt och en bonus när benen börjar bli trötta och energinivån sjunker. Vid den sista vätskekontrollen nära 12 km tog jag vatten och sippade på en U-gel som jag haft med mig som reserv. Så gott med lite snabb energi för den sista biten hem!
Därefter kom vi snart tillbaka till början av banan och sprang samma tre kilometer till mål. Det som varit flera uppförsbackar i början fick vi nu glädjas över nedför, det var mina ben väldigt tacksamma för! Jag kunde rulla på riktigt fint, kul att den typen av backträning gett resultat.
Mot mål, spurta de sista hundra metrarna på kullerstensgatan, in på bakgården igen och under målportalen, så härligt! Vatten, banan och bars och en riktigt fin trämedalj. Tjejerna jag hade haft sällskap med kom strax och vi gratulerade varandra till ett fint lopp och att vi kämpat väl. Något magplask i leran och hala spångar hade stoppat upp farten men i mål var vi!
I det mysiga målområdet fanns det fika och mat att köpa och snart var det dags för barnloppen att starta, 3 km för de äldre och 500 m för de yngre.
Ännu ett lopp som jag åker hem ifrån och känner en sådan där skön värme i magen. Att det är så roligt att springa tillsammans. Att man alltid träffar glada människor. Att inspireras av de otroligt snabba löparna som flyger fram samtidigt som det finns många löpare som jag, som tar det lugnare och njuter av upplevelsen längs banan, njuter av att kämpa tillsammans med andra och njuter av belöningen i mål. Tack Icebug för ett jättefint lopp när hösten kanske är som allra mest höstlig.
Hemma fortsätter vi att träna i backar och räknar ner till Kullamannen Trail. Mindre än två veckor kvar. Förmodligen mer lera och brantare backar. Spännande!
