I tisdags startade Göteborgsvarvsveckan med det härliga terrängloppet Trailvarvet. Vädret påminde mycket om dagen tidigt i våras då jag provsprang banan, lika disigt var det på högsta toppen vid fårhagarna i Änggårdsbergen. Dock var det trots dimman varmare i luften och torrare underlag och mina tunna Salming Speed fungerade alldeles utmärkt istället för de lite tyngre trailskorna.
Nu var vi över 900 löpare som på ett färgglatt led slingrade oss framåt och uppåt under de nyutslagna limegröna bokträden i Botaniska trädgården. Löpare i olika åldrar, med olika löperfarenhet och trailvana och med lika många olika slags målbilder i huvudet.
Innan start träffade vi flera gamla bekanta och hade inte ens gått in i startfållan när startpistolen small. Ojojoj, några ”Ursäkta!” och ”Förlåt här kommer jag!” och så hade vi tråcklat oss förbi skocken av promenaddeltagare. Asfalt någon kilometer från starten vid Björngårdsvillan i Slottskogen och sedan några kilometers stigning på grusvägar och stigar. Fantastiskt vacker natur med alla små dammar och sjöar och ovanliga växter som just blivit gröna. Vid några tillfällen stod alla löpare framför oss stilla, det var en smal stig uppför som många gick i och då var det bara att ta det lugnt och följa tempot. Däremot gick det bra att springa om på de lite bredare grusvägarna. Två vätskekontroller med vatten, några glada skaror av publik som hejade på, lite längre, mjuka stigpartier och så var vi tillbaka vid Botaniska igen. Precis som Göteborgsvarvets andra lopp är det en skön blandning av löpare, de snabbaste snabba i splitshorts och tävlingslinne och de glada motionärerna som tar det lugnare men som ändå vill springa lite längre än milen och testa trailstig. Det är en väldigt fin bansträckning i Änggårdsbergen och den inbjuder till att löpare kommer tillbaka för att utforska området igen på egen hand.
Och imorgon är det dags för världens största halvmarathon, Göteborgsvarvet! För mig var det under flera år den stora löparupplevelsen och målet för årets träning, jag skrev ett inlägg om det tidigare, men sedan jag tröttnat på tidtagning och hets på kilometertider njuter jag istället av enkelheten i traillöpning och att springa ultralopp i naturen. Att kunna springa långt och länge och testa mina gränser är spännande.
Under min löptur idag där jag efter några kilometer asfalt under stekande sol kom in i skogens svalka tänkte jag på alla löpare som ska springa i värmen i morgon. För en del är värmen välkommen och de kommer inte att påverkas negativt av den, och de vet säkert vad och när de ska dricka för att orka prestera hela vägen. För många löpare är dock värmen ett orosmoment, en yttre påverkan som man inte har kunnat träna på. Mitt tips, ha flera mål med ditt lopp. Ett guldmål - din högsta dröm, det resultat du tränat för och fantiserat om. Absolut möjligt då alla förutsättningar är de optimala. Ett silvermål - det du också blir glad över, kanske en förbättring från tidigare men inte lika bra som guldmålet. Och slutligen ett bronsmål - det som är helt ok, du har genomfört ditt lopp, inte som du drömt om men ändå så att du har gjort en fin prestation och har ett häftigt minne att tänka tillbaka på. Du är inte din prestation, resultatet avgör inte om du är löpare eller ej, oavsett tid ska du fortsätta att springa och njuta av din löpning.
Värmen gör att du svettas mer, läs om råd angående vätskeintag från Prestera Mera här. Tänk också på att smörja kroppen med fet salva typ Sportslick där hud skaver mot hud eller mot sömmar på kläderna. Smörj gärna fötterna också, de kommer att bli extra svettiga och då uppstår skavsår och blåsor lättare. Ha en ljus keps som du kan hälla vatten i som svalka för huvudet vid vätskestationerna och svalka handleder och fotleder där blodkärlen ligger ytligare.
Lycka till, ni som ska springa världens största halvmarathon! Ha roligt och prata med dina medlöpare! Och ha en fin försommar. Njut av ljusa kvällar och ljumma vindar. Följ mig gärna på Instagram, trailbykidmark. Traillöpning och mtb-cykling handlar det mest om, och att förbereda för ultrautmaningar.
