Ultra Interval Challenge och smygtitt på Icebugs vinterskor 19/20

Fem fingrar, fem mil.

Ultra Interval Challenge, du känner säkert igen begreppet och kanske har du provat själv? Åtta stycken mil-intervaller under ett dygn med ny start var tredje timme. Eller så gör du om utmaningen så att den passar just dig, kanske med olika typer av träning, färre intervaller eller kortare distanser. I helgen som gick var det dags igen, fast jag gjorde mina intervaller på fredagen istället för lördagen.

Mitt syfte med intervallerna är att träna lågpulslöpning, att träna kroppen vid långsam löpning under lång tid, precis som på ultralopp fast snällare. Dusch, ombyte, mat och lite vila innan nästa intervall. Torra skor och mat och dryck som jag förberett.

Liksom i höstas när jag provade ultra-intervaller för första gången (läs om det här och här) valde jag nu sex stycken en-timmes intervaller. Följer man ursprungsupplägget startar man kl.00 på natten till lördag för att även träna på att springa med sömnbrist, men eftersom jag inte har några dygnslopp planerade så startade jag den första intervallen kl. 6.00. Min äldste son skulle skjutsas till Centralen tidigt på morgonen så första löpningen blev på grusåttan i Skatås. Mörkt, regn, motvind. Det blir en fin dag för ultralöpning tänkte jag, härligt att även träna på dåligt väder…

Men redan under den andra intervallen ljusnade himlen, jag sprang en av mina vanliga rundor på ett terrängspår. Benen kändes inte helt pigga, jag hade sprungit varje dag tidigare under veckan för att verkligen träna uthålligheten. Dusch, kaffe och en avokado och dags för nästa intervall, nu med sällskap av min man. 6 kuperade kilometrar på smala, slingrande stigar. Betydligt långsammare löpning än tidigare under dagen men mycket roligare än de tillrättalagda terrängspåren. Även den fjärde intervallen gick mest på stigar, med allt segare ben och trötta tankar.

Jag skulle alltså springa under sex timmar. Att vara i rörelse var det viktigaste, inte hur fort jag sprang eller hur långt jag kom. Men under dagen föddes en liten tanke att springa längre än jag gjorde under de förra ultraintervallerna i höstas, alltså längre än 45 km. 50 km tyckte jag var en jämn och fin siffra. Det betydde att de två sista intervallerna måste bli de längsta.

Intervall 5 sprangs från Lilla Delsjön och hem med en god vän. Anna gjorde sin första intervall genom att springa hem från jobbet och fortsatte sedan med flera intervaller av olika slag. När vi sprang ihop rättade hon sig efter min långsamma fart men faktiskt kom kroppen igång och med det glada sällskapet gick 11 km bra. Middag, nya kläder och kl. 21.00 sprang jag ut på vägen en sista gång, lugna 6 kilometer bort längs sjön och in i skogen, vände och lunkade hem igen. Totalt 50 km under en dag, veckodistansen på över 80 km. Nöjd, trött och skönt belåten när jag klarade av att fullfölja alla planerade intervaller.

Tema sjöar under mina intervaller

Vad lär jag mig? Vad har jag för nytta av detta under lopp i framtiden? Jag bär med mig vetskapen att kroppen är fantastisk som kan hålla på att mala framåt under lång tid. Att jag kan fortsätta även när benen är trötta och att jag är bra på att acceptera omständigheter som jag ändå inte kan påverka. Under de ensamma intervallerna kände jag faktiskt tristess, det är en ovanlig känsla för mig när jag springer, men jag blev uttråkad precis som man kan bli under långa lopp. När det känns som om målet är oändligt långt bort och att det kommer att ta alldeles för lång tid att nå det. Då är det lätt att ge upp, att bryta, att ge efter. Men att kunna hålla den tanken på avstånd och bara se en intervall i taget, en liten sträcka framåt, några steg åt gången om och om igen är något man måste träna på och ultraintervaller är ett utmärkt tillfälle att försätta sig i den situationen. Jag hoppas att jag kan locka dig att prova om du inte redan har gjort det!

 

 

Perfekt väder för Icebugs nya skor med Gore tex.

Som ambassadör för Icebug fick jag en sneak peek på den kommande vinterns nyheter och jag vill gärna visa dig vad du kan vänta dig på skohyllan i höst. Icebug har satsat på nya färgkombinationer och ny design, väldigt snygga! Först den ståldubbade New Run BUGrip. Tjockare sula och mer dämpning än årets Orbi3 BUGrip som jag har sprungit i hela vintern, men jag tror att detta blir en ny favorit. Den nya New Run med sin kraftigare dämpning passar till längre löpning på vägar, något jag kommer att testa på lördag på premiären av Frozen Lake Marathon!

Icebug New Run BUGrip

Ståldubb

Den andra skon heter Icebug New RunRB9 GTX, även den en väldämpad, mjuk och ombonad vintersko. Skon har Gore-tex tyg och Boa-snörning. Boasystemet fungerar förvånansvärt bra, foten sitter skönt och tryggt, det är lätt att dra åt och med ett enkelt drag utåt släpper man på snörningen. Mina första Gore-texskor och första med Boasystem men helt klart en given sko för kommande ultralopp i vinterväder. Riktigt roligt att Icebug utvecklas även åt ultrasko-hållet!

New Run

Sverige springer – inspelningsgänget

Har du sett vår inspelning av Sverige springer? Länk till avsnittet här! Vi talar om 7 myter om vinterlöpning och varför det är så härligt, hälsosamt och bra träning att fortsätta att springa ute även under vintern. Skor med bra grepp och varma/vindtäta kläder med tydliga reflexer är det absolut viktigaste.

På lördag blir det verkligen vinterlöpning när vi åker till Norge och Gol för att springa på Tisleiafjordens frusna yta. Tjoho så spännande!

Liknande inlägg by Gunilla Kidmark

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X