Fantastiska februari! Tre veckor med kyla, snö och frusna sjöar. Till och med havet bjöd på skridskoåkning. Har du också njutit av härlig vinterträning?
Jag har verkligen passat på att njuta av vintern, vem vet när vi får uppleva något liknande igen här på västkusten? Jag har faktiskt åkt skridskor på havet, en solig, vindstilla dag med ljusblå himmel då massor av folk lekte på isen. Hela Kungsbackafjorden var frusen och min man och jag åkte dit. På med hockeyrören och ut på isen - heelt magiskt att åka på fruset hav! Människor åkte långfärdsskridskor långt ut, vi såg dem som små svarta prickar, men vi vågade inte åka så långt bort utan höll oss längs med kustlinjen.
Jag har också sprungit flera löppass på sjöis, både sjön som jag bor vid och flera andra sjöar i närheten har frusit. De hann frysa innan snön kom så att jag kunde springa på blankis, så vackert och underbart! Det är verkligen en fantastisk känsla att springa där vi simmar och åker båt på sommaren, springa mellan små öar och se vassen sticka upp genom isen. Några dagar senare kom en decimeter snö och vi pulsade fram i lössnö på isen och efter ytterligare några dagar fick snön ett täcke av hård skare. Kul att få flera veckor av kyla, is och snö!
Men det är inte ofarligt att springa på frusna sjöar och hav. Har du koll på hur du gör utflykten säker? Läs här på Svenska Livräddningssällskapets hemsida om Bad, båt och isvett. Det är lätt att tro att isen på en sjö är lika tjock och säker överallt men det är den inte! Sjön som jag bor vid frös rätt snabbt och var 10-15 cm tjock där vi sprang och åkte skridskor med familjen. Men precis där vi bor smalnar sjön och vattnet är mer strömt, här fryser det sällan.
Fördelen med öppet vatten är att det går att bada, jag har fortsatt att kallbada en gång i veckan ungefär. Ibland här hemma och några gånger i havet. Det är en stark upplevelse att mitt i löpturen klä av sig, kliva ner i nära nollgradigt vatten och simma lite. Kontrollera andningen och lugnt acceptera kylan mot huden. Egentligen är det inte själva badet som är det kallaste utan vinden efteråt. Jag försöker hitta fina klippor där det både är lätt att gå i vattnet men som även ligger i lä och de gånger jag lyckas är det fantastiskt härligt att känna värmen stråla ut i kroppen när jag går upp ur vattnet. Men blåser det är det bråttom på med kläderna, händer och fötter blir snabbt nedkylda så jag skyndar mig så att jag fort kan börja röra mig hemåt igen.
Vid baden här hemma känner jag ett annat lugn, här har jag nära in i värmen, jag kan stanna längre tid i vattnet och behöver inte tänka lika mycket på väder och vind. I början när jag kallbadade duschade jag länge och varmt efter mina bad men det har jag slutat med. Jag upplevde några gånger att jag blev yr när de ytliga blodkärlen öppnades upp fort i duschens värme. Istället tar jag på varma kläder, dricker varmt och håller mig i rörelse, då värms kroppen upp i lagom fart och jag känner bara lycka och pigghet. Berätta gärna om du har provat kallbad nu i vinter och hur du upplevde det!
Löpningen efter Sandsjöbacka Trail 90 i början av januari har varit väldigt luststyrd. (Race report här om du vill läsa om mitt distansrekord!) Jag har sprungit nästan varje dag, oftast kort och lugnt men bara ett längre pass när min kompis Maria och jag sprang Sandsjöbacka Trails 30 km-distans. Snön har gjort de vanliga rundorna äventyrliga och vackra och jag har faktiskt inte haft lust att springa hårt eller ta i. Förmodligen är det en helt normal reaktion efter urladdningen på 95 km, kroppen behöver återhämtning och läkning och hjärnan kopplar av och släpper tankar på prestation, planering och fokuserad träning. Men nu börjar lusten komma igen. Längtan efter snabb andning och kvicka fötter. Även om de underbart sköna lugna löpningarna är grunden i min träning och förberedelse för långa lopp ser jag fram emot att variera med backintervaller och fartlek i skogen.
Det var också roligt att sätta igång med Cross Fit-träningen igen efter Sandsjöbacka-loppet, även om jag bara går på utepassen så är det jättekul att träna styrka. Under hela passet använder vi en 10 kg ryggsäck, antingen på ryggen och så har vi sandsäckar som lösa vikter, eller så växlar vi övningar med ryggsäcken, antingen på ryggen eller som lös vikt. På passet på bilden hade vi på oss ryggsäcken hela tiden och gjorde övningar med 10 kg sandsäck varvat med snölöpningar runt huset. Verkligen pulshöjande och superjobbigt! Jag tänker att det är jättebra träning för långa löpningar och ultralopp där jag har ryggan fullpackad.
Det är också mysigt att träna ute i mörkret med pannlampa, jag går in i ett särskilt tränings "mode" där jag inte längre tänker utan bara gör det coachen säger. Jag gillar att träna i det där tillståndet när man bara är i nuet och inte tänker på övningarna som kommer eller funderar på hur många repetitioner som jag ska göra. Jag bara utför tills det är klart, även om jag tröttnar för att det är enformigt eller för att det är tungt. Det är jätteviktigt att hitta det mindsetet under långa lopp när löpningen helt enkelt blir tråkig och det kommer tankar på att bryta. Då ska jag bara fortsätta tills jag är klar, inte tänka för långt fram eller oroa mig för att inte orka det som kommer. Vara i nuet.
Om en månad kör vi igång med Trailrunning Swedens löpgrupper igen och vår grupp här i Göteborg/Härryda är full! 50 deltagare bokade sig bara på några dagar och vi har en väntelista med över 10 löpare till om regler och annat gör det möjligt att utöka. Men redan för några veckor sedan körde vi ett prova-på-pass öppet för alla och drygt 20 löpare kom och sprang med oss. Några av våra gamla löpare kom och en del nya. De fördelades på oss fyra ledare, dvs fyra fartgrupper, och det var så himla roligt att träffas och springa i skogen igen! Som jag har saknat det! Det ska bli jättekul att köra igång igen i mars och ses varje måndag.
På söndag kan vi springa tillsammans virtuellt, då är det dags för Salming Idre Fjällmaratons virtuella lopp Halvan. Vi springer halva distansen av det lopp vi ska springa i augusti i Idre. Gratis anmälan och priser lottas ut. Jag kommer nog att busa lite och springa distansen sedan på lördagen för då ska jag och ett gäng löparvänner springa Vildmarksleden från Hindås hem till Skatås, ca 42 km. Ja, Järvens stig 84 km är en dröm att klara av men ännu så länge är jag anmäld till Renens stig 45 km... men på Halvan kan jag ju ändå ta 42 km!
Hoppas att du har en härlig vinter, spring och njut!
