(varnar känsliga läsare för starka åsikter och bildfattigt inlägg)
Först måste jag kanske förtydliga att jag är medveten om hur mycket tid jag själv lägger på lågintensiva, långa träningspass i alla dess former. Det hade jag INTE gjort i samma utsträckning om prestation vore min huvudprioritet och/eller om jag hade haft begränsat med tid till träning. Grenspecifika distans-/långpass har fått en status, inte minst bland Maratonlöpare, som för mig är smått obegriplig. Det är förstås lätt att göra tankevurpan – ska jag tävla långt behöver jag träna långt. Och visst, långpass är inte bortkastade. Kanske inte ens överskattade. Men de är definitivt överprioriterade bland slätlöpar(motionärer).
De hårda passen har störst effekt
Argumenten för långpass är många. Effektivisera mitokondrier, fettförbränning, öka kapillärtäthet, förbättra rörelseekonomi osv. Vi har hört dem många gånger. Och visst, det är helt sant, det finns många bevisade effekter. Men vad många missar är att de hårdare passen har samma effekt, PLUS att de ökar mjölksyratåligheten och maximalt syreupptag, flyttar trösklar, med mera. Kort och gott, de hårda passen ger mer på alla plan. Tills de blir för många och/eller för hårda. Till hårda pass räknas förstås även snabbdistans och olika typer av tröskelträning.
- Vill du bli bättre på sprint – prioritera hårda pass och styrka
- Vill du bli bättre på medeldistans – prioritera hårda pass och styrka
- Vill du bli bättre på långdistans – prioritera hårda pass och styrka
- Vill du bli bättre på maraton – prioritera hårda pass och styrka
- Vill du bli bättre på ultra – prioritera hårda pass och styrka
Långpass är lyx och överflöd
Så, då har vi klarat av det där med prioriteringarna. När blir det då ändå dags att lägga in långpass? Jo, så snart det finns utrymme. Är du som jag, och har lyxen att kunna prioritera träningen över allt annat, så finns det ganska gott om utrymme för långa lugna pass. När de hårda passen (1-4 st beroende på nivå och erfarenhet) fått sin naturliga plats i träningsveckan kan vi börja titta på utfyllnad. Hinner/orkar din kropp träna varje dag? Då börjar vi förstås med att bestämma vilken/vilka dag(ar) vi ska vila. Sedan är det bara att fylla de tomma dagarna med lugna pass i lämpligt antal, upp till den nivå som din kropp kan tolerera utan att bli skadad eller sjuk. Eller låt oss säga den nivå då de lugna passen går ut över genomförandet av de hårda. Kan du inte genomföra de hårda passen på ett bra sätt så har du förmodligen tränat för mycket/hårt, ätit för lite eller sovit för dåligt.
Vikten av grenspecifika långpass
… Är i det närmaste obefintlig. Långa, lugna träningspass utvecklar främst delar av vår kropp som skiter (nästan) fullständigt i vilken träningsform du kör. Bland löpare görs ofta tankevurpan att vilja vänja benen vid hårt underlag. Men det gör du ju på de hårda passen (inkl halvhårda kortare distanspass). Är du på toppen av din karriär, heter Eluid Kipchoge, Tove Alexandersson eller Mo Farah, och är uppvuxen med löpning till och från skolan så kan du definitivt springa 90% av dina pass, även de långa. Gärna i varierande terräng men även till viss del på hårt underlag eller löpband om din hjärncell tillåter. Men är du som 99.9% av läsarna på denna plattform så kan du belasta kroppen betydligt smartare genom att lägga in 30-70% kompletterande träningsformer (det som löparna brukar kalla alternativ träning). Och har du då lite bättre fantasi än att ställa dig på en sån där springcykel på gymmet så kommer du snart upptäcka fantastiskt roliga aktiviteter såsom MTB, skimo, rullskidor, längdskidor och så vidare. Skogslöpning/orientering räknas INTE till dessa utan bör redan vara en naturlig del av den grenspecifika/grennära träningen.
Om du saknar “spring i benen” på de hårda passen så har du sprungit för mycket eller för hårt på de lugna.
Men – uthålligheten då?
Uthålligheten, min vän, kommer på köpet oavsett hur du tränar. Den huvudsakliga bristen hos de som bara tränar högintensivt och därmed har en mer explosiv/högoktanig profil är inte den på uthållighet utan snarare tålamodet i att röra sig så otroligt sakta som du behöver göra i ett längre lopp.
Avslutningsvis vill jag påminna om att jag själv inte riktigt lever som jag lär, samt att det mesta jag skriver är åsikter. Men att INGEN av mina åsikter saknar vetenskaplig grund. Härmed ser jag fram emot att bli totalsågad av diverse maratonexperter.
Det var nog allt för den här gången,
Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!